Sonya och Helsingborgsföreningen har drivit aktiviteter på Råå, ett av Sveriges största asylboenden, startat läxhjälp och gjort det möjligt för andra ungdomar att engagera sig i sin hemstad. Det viktigaste hon lärt sig är att samarbeta med alla typer av personligheter och skapa något fint ihop, men mest av allt att man inte ska ge upp.
Varför började du engagera dig i Röda Korsets Ungdomsförbund?
– Det var när vi hade ett litet projektarbete i gymnasiet som hade temat välgörenhet. Min första tanke var Röda Korset och under besöket på KUPAN talade de om för oss att Helsingborg inte hade något ungdomsförbund. Utan att tveka tackade vi ja till att starta upp föreningen, anledningen var simpel, jag ville bidra med något värdefullt utan några mellanhänder för att försäkra mig om att det resulterade i något positivt för barn och ungdomar som oftast befinner sig i svåra situationer på grund av företeelser som ligger utom deras kontroll. Att som ungdom ställa upp för andra barn och ungdomar kändes som det perfekta sättet att tillgodose behoven som fanns i min hemstad.
Vad har du lärt dig av att vara ordförande och sitta i styrelse?
– Jag har lärt mig mycket under mina fem år som ordförande, bland annat att leda och motivera människor. Att samarbeta med alla typer av personligheter och skapa något fint ihop, men mest av allt har jag lärt mig att man inte ska ge upp. Visserligen är det svårt att skapa motivationsfaktorer för andra människor utan att kunna använda likvida medel som lön. Men man lär sig att kommunicera att lön för mödan kan istället innebära ett leende på ett barns läppar som precis gått igenom något hemskt men som påverkas positivt av vårt arbete.
Det jag kan ta med mig i mitt övriga liv är främst det medmänskliga bemötandet men även ledaregenskaperna, vilka går att tillämpa i de flesta situationer i livet.
Vad har varit riktigt roligt under dina år i styrelsen?
– Jag tycker det roligaste under mina år i styrelsen har varit alla människor man träffat, alla historier man fått höra men även att få vara med i föreningens uppgångar trots alla motstånd vi mött. Den här upplevelsen har utan tvekan fått mig att växa som människa och trots att det inte alls var längesen jag var med så finns det dagar jag längtar tillbaka till att göra något så värdefullt som att vara med i Röda Korsets Ungdomsförbund Helsingborg.
Hur har du utvecklats som person?
– Jag tror jag har vuxit mycket som person, lärt mig se saker ur olika perspektiv och alltid ha i åtanke att det finns människor som har det värre än en själv. Jag har även lärt mig att trots att man kan känna sig hjälplös mot alla hemskheter som sker i världen så kan man göra lite skillnad. Även om det handlar om en enda persons liv så är det något som är dyrbart, för att ett människoliv kan inte mätas i kvantitet utan snarare i livskvaliteten som man kan hjälpa till att skapa trots alla omständigheter.
Berätta om något extra minnesvärt!
– Det jag alltid kommer att tänka på när jag får den frågan är vår första verksamhet på ett transitboende där vi hade 88 barn och ungdomar att underhålla. Utvecklingen från det att barnen var tillbakadragna vid första tillfällena till att de vid varje verksamhetstillfälle därefter stod utanför lokalen och väntade på oss långt innan vi var där och sprang mot oss så fort de såg oss komma från långt håll var helt otroligt. Deras glada ansiktsuttryck är det som gör det extra minnesvärt!
