De göms undan, får inte gå i skolan och ses som mindre värda. Med årets tema i Musikhjälpen ”Alla har rätt att funka olika” riktas ljuset mot de orättvisor som drabbar barn med funktionsnedsättning. Erikshjälpen arbetar på flera håll för att dessa ska få sina rättigheter tillgodosedda på samma sätt som andra.
Människor med funktionsnedsättning är en av världens mest diskriminerade grupper. I exempelvis Belarus (Vitryssland), där Erikshjälpen arbetar, har barn och ungdomar med olika typer av funktionsnedsättning det väldigt svårt. De anses inte vara lika mycket värda som andra barn och föräldrarna uppmanas ofta att överge dem. Barnen får istället växa upp på institution, undangömda, bortglömda och diskriminerade, tillsammans med hundratals andra barn, utan meningsfull vård och och utan att kanske aldrig mer få träffa sina familjer.
”Jag är så glad att det nu uppmärksammas bredare.”
Erikshjälpen arbetar för att förändra attityder hos politiker, vårdpersonal och befolkningen i stort. Barnen får också rehabilitering samt hjälp med att få hjälpmedel som exempelvis rullstolar, skrivmaskiner för synskadade och gåstolar.
Erikshjälpens ambassadör Jonas Helgesson brinner självklart extra för Musikhjälpens tema. Torsdagen 13/12 medverkar han i buren och hans medverkan kan följas live på SVTplay.
– Jag har föreläst om funktionsnedsättning i elva år och försökt inspirera människor att se det möjliga istället för det omöjliga. Jag har också rest i olika länder och sett hur dessa människor göms undan och är totalt glömda av samhället. Jag är så glad att det nu uppmärksammas bredare, säger han.
”Han frågade mig om jag också bodde på ett sådant här hem. Jag sa att vi inte har sådana hem i Sverige.”
Jonas Helgesson har bland annat besökt Belarus tillsammans med Erikshjälpen. Från en sådan resa har ett särskilt minne etsat sig fast.
– En kille jag träffade på en nedgången anstalt mitt ute i ingenstans. Han hade en liknande cp-skada som mig och var också lika gammal som mig, så det var lite som att träffa en bror som jag inte trodde jag hade. En kväll satt vi uppe att talade länge. Han frågade mig om jag också bodde på ett sådant här hem, i Sverige. Jag sa att vi inte har sådana här hem i Sverige. Han såg frågande på mig. ”Var bodde du då när du var barn?” frågade han. ”Jag bodde hemma”, svarade jag. Då svarade han något som jag aldrig kommer glömma. ”Så du menar att du vet vilka dina föräldrar är?” Då fattar man att världen måste bli bättre!
