Ismatara, Hasina och Rohana tillhör folkgruppen rohingyer och lever i flyktinglägret Cox’s Bazar i Bangladesh. De har tvingats fly våldet i Myanmar. Precis som vilka tonårstjejer som helst får de mens en gång i månaden, med tillhörande menssmärtor, humörsvängningar och behov av att hantera sin menshygien. Det är vanliga behov som innebär stora problem i de trånga flyktinglägren.
Tjejer i de överfulla flyktinglägren möter flera hinder när de har mens. Utöver att det finns få möjligheter att sköta sin menshygien finns många tabun och stigman kring mens som alla påverkar flickornas tillgång till utbildning, hälsa och frihet.
För att ta hand om sin mens tvingas tjejer att använda tygbitar eller dela mensskydd med varandra. Bindor är mycket dyra och svåra att göra sig av med på grund av bristen på sophanteringssystem i lägren. Det är också brist på smärtstillande läkemedel.
– Vi döljer smärtan. Eller gör hushållsarbete tills den försvinner. Vi brukar inte berätta för någon om hur ont det gör, säger Rohana 16 år.
För rohingyer har en flickas första mens stor betydelse, den ses som ett tecken på att hon blivit kvinna. Flickan tvingas då sluta skolan och ibland till och med gifta sig. Många lever isolerat. De kan ha blivit utsatta för sexuellt våld under flykten och stannar därför i tältet för att skydda sig. De praktiska problemen med att sköta mensen gör rohingyaflickorna ännu mer isolerade än de redan är.
15-åriga Nur Nahar berättar om hur flickor och kvinnor inte får gå ut eller interagera med män när de har mens.
– Om en manlig släkting kommer och hälsar på säger min familj till honom att jag inte är hemma, att jag måste gömma mig. Om en man sitter på en matta får vi inte sitta på den. Vi får bara sitta på gamla mattor.
Just nu delar Plan International ut 10 000 menshygienpaket till flickor och kvinnor i Cox’s Bazar. Paketen innehåller tvättbara trasor och återanvändbara bindor.
