Carmen har en bakgrund som metallarbetare, fackligt aktiv, biståndsarbetare och reseledare. Nu arbetar hon på Färnebo folkhögskola, freds-, miljö- och solidaritetsrörelsens folkhögskola med skolans resandekurser. Just nu arbetar hon med kursen Miljörättvisa i Anderna och Sverige.

– Det bästa med att vara lärare på folkhögskola är möjligheten att inspirera och engagera ungdomar i frågor som rör samhällsförändringar, nya perspektiv på världen och sig själva. det är också en fantastisk möjlighet att lära mellan olika generationer och att därmed omvärdera sina egna föreställningar.

– Jag brinner mest för den dynamiska interaktionen med deltagarna, den ständiga processen av ett kollektivt kunskapsskapande. Det sker hela tiden ett ömsesidigt utbyte av erfarenheter, teorier, omvärldsanalyser och reflektioner.

Kursen studerar urfolks situation och de problem som uppstår när en expanderande gruvexploatering sker utan hänsyn till människor eller miljö.

– Vi jämför miljörelaterade problem i Sverige och Ecuador. Det är spännande att arbeta med ett tema som är så aktuellt som gruvfrågan i både Latinamerika och Sverige. Vi har lärt oss om både utsatthet, marginalisering, statligt legitimerade övergrepp men också om aktivt och glädjefyllt motstånd.

Varför behövs resandekurserna?

– I en alltmer globaliserad värld, där beslut och konsumtionsvanor på en plats drabbar folk någon annanstans, är det viktigt att folkbildningen erbjuder möjligheten till lärorika möten mellan folk i Syd och Nord, förutsatt att dessa möten leder till insikter om orättvisor och nödvändigheten av en förändrad världsordning.

Lärandet i folkhögskolorna är för livet inte enbart för betygen eller status.

Men Carmen poängterar att resandet inte behöver leda till detta.
– En resa som inte har förberetts väl kan till och med befästa maktordningar i världen och bekräfta fördomar, medan en väl förberedd resandekurs kan bidra till att vidga ens förståelse över miljöproblem, fattigdomen i världen, konflikter och ge en ovärderlig insikt om internationella maktperspektiv.

Mötena med de människor som uppstår under resorna gör att deltagarna lär sig mycket om sig själva och sitt eget samhälle, säger Carmen.
– Resandekurserna är nog en av de mest respektfulla formerna för att lära av folk och organisationer på andra breddgrader.

En holistisk syn på lärande

– På folkhögskolan lär vi inte bara med hjärnan, läsning och lyssnande utan även med resten av kroppen, upplevelser och utbyte av reflektioner i grupp.

Ett ständigt kunskapsutbyte på alla nivåer bygger samtalet säger Carmen.

- Folkbildningen måste ta ett ännu mer aktivt ansvar kring diskussionen om vilket samhälle vi vill ha.

– Det är inte bara lärarna som "lär ut" och äger "sanningen" utan vi ser kunskap som något mer rörligt och föränderligt som växer under möten mellan människor.

Vi lärare lär oss massor av våra deltagare, deras erfarenhetsbagage, deras reflektioner och perspektiv. Det skiljer folkhögskolan från det traditionella lärande. Lärandet i folkhögskolorna är för livet inte enbart för betygen eller status.

Carmen själv tillhör ett urfolk, indianer som har en holistik syn på kosmos och människorna som del av kosmos och samhället.
- Därför är vår syn på lärandet är också helhetlig. Utifrån det perspektivet är folkbildningen som folkhögskolorna baserar sig på den pedagogik som ligger mig närmast.

Folkhögskolan har en viktig roll som samhällsförändrare

– Idag mer än någonsin behövs folkhögskolorna för att bidra till ett jämlikare samhälle.

Samhällsklimatet och klimatet i skolan och arbetsliv blir hårdare. Klyftorna ökar, rasism och kvinnohat får fäste och välfärden demonteras. Och trots större miljöinsikter får vinstintressena allt större företräde på bekostnad av människor och natur.

Folkhögskolorna fyller en viktig roll, både för att bidra till minskade klyftor och för att stärka individer och kollektiv som hörs allt mindre och far illa, genom att upprätta deras människovärde och tillhörighetskänsla.

- Folkbildningen måste ta ett ännu mer aktivt ansvar kring diskussionen om vilket samhälle vi vill ha. Tillsammans med gamla och nya folkrörelser måste vi bidra till framväxt av alternativen. Vi måste också bli bättre på att stimulera möten av olika slag, inte minst interkulturella möten och möten där olika samhällsförändrande krafter ger varandra nya perspektiv.