Årets första vecka i Sydafrika har dominerats av åsiktsyttringar som borde vara förpassade till historiens soptipp. I ett land med en historia av extrem rassegregation är rasistiska utlåtanden än idag inte ovanligt. Som vit i det här landet får man snart en inblick i ”den vita gemenskapen”. Det handlar om rasistiska uttalanden som sägs utan föraning om att det skulle kunna uppfattas kränkande när det sägs till en annan vit person. Det handlar om utbyte av menande blickar och om ett underliggande antagande att du som vit, oavsett om du är sydafrikan eller inte, ödesbestämt är högre stående än resten. Den färgade befolkningen upplever naturligtvis dagligen samma antagande, men utan den gemytliga gemenskapen.

Den senaste veckans händelser har varit upprörande och skapat mycket ilska, men det har också gett en inblick i hur en del av landets vita befolkning fortfarande lever i en bubbla där ogrundade och regelvidriga föreställningar tillåts med en orubblig känsla för att allt är fritt att sägas (om du tillhör de ”utvalda”). Sociala mediers förmåga att sprida skiten till en större allmänhet kan dock visa sig kunna, om än inte spräcka bubblan, så åtminstone knacka på och påminna om att det finns en värld utanför. Nedan en summering av det nya årets få dagar.

Mäklare avskedad efter facebookinlägg

Mäklaren Penny Sparrow var först ut med att uppdatera sin Facebookstatus med ”De här aporna som tillåts släppas ut på stränder och gator under nyårsafton och nyårsdag har uppenbarligen ingen utbildning så att släppa dem lösa är att inbjuda problem och obehag för andra. Jag är ledsen att säga att jag var en av festprissarna och allt jag såg var svart på svart skinn, vilken skam. Jag känner visserligen några underbara och tänkande svarta. Den här gruppen apor försöker inte ens. Men de tror de kan vädra sina åsikter om lagen och få sin vilja igenom, herregud. Från och med nu kommer jag bemöta svarta sydafrikaner som apor eftersom jag ser att de smutsar ner på samma sätt.”

Trots att Sparrow senare försökte förklara att hon ”inte menade något personligt mot någon” avskedades hon från sitt mäklarjobb.

På klassiskt Sverigedemokratmanér försvarades Sparrows aputtalande av Gareth Cliff, domare i musiktävlingen South African Idols, på Twitter med kommentaren ”folk förstår inte yttrandefrihet”. Herr Cliff är inte längre domare i det populära TV-programmet.

Fler rasistiska uttalanden får konsekvenser

Näst ut var Justin van Vuuren som även han var upprörts över stranden som lockar hundratals (om inte tusentals) till nyårsfirande. van Vuuren likställde svarta med djur och tyckte att ”ni borde gå tillbaka dit ni kom ifrån och ta era 13 barn med er.” Detta innan han ger rekommendationen att gå tillbaka till apartheids dagar då stränderna var reserverade endast vita. Hans rasistiska dynga kostade hans mobila gymföretag flera av hans sponsorer.

De vita tycks så säkra i sin maktposition att trots ovanstående konsekvenser för berörda individer ges inte en andra tanke om att det kanske är bäst att hålla sina hatiska åsikter utanför det offentliga rummet.

Ekonomen Chris Hart stängdes av från sin tjänst från landets största bank efter att han påstår att mer än 25 år efter apartheid (ekonomen har dessutom uppenbara problem med att räkna eftersom det är 22 år sedan apartheid avskaffades) blir ”offren med en känsla av självberättigande och hat för minoriteter allt fler”.

Och innan helgen är över lyckas Nicole de Klerk få sparken efter sin två dagar långa anställning på en reklambyrå och dessutom stämd efter att hon trakasserat en grupp svarta på en årlig trav- och modetillställning i Kapstaden då hon upprepade gånger kallat sällskapet kaffir. Ordet är specifikt sydafrikanskt även om det härstammar från arabiska och ordagrant betyder den utan religion. Det är ett djupt laddat ord som omöjligt går att separera från apartheidmentalitetens avhumanisering av svarta.

Tiden för reserverade stränder, skolor och bänkar för bara vita är förbi. Låtom oss hoppas att 2016 blir ett år då delar av sydafrikas vita befolkning vågar sig ut ur sin bubbla. I värsta fall kommer domstolar och deras (föredetta) arbetsgivare tvingas upplysa dem om den nya ordningen.

Agnes Nygren
Kommunikatör Afrikagrupperna, Johannesburg