Sedan årsskiftet har ytterligare tre länder lagts till listan över antalet länder som tagit steget mot ett totalt avskaffande av dödsstraffet: Fiji, Madagaskar och Surinam. I Fiji har lagen om avskaffande antagits. I Madagaskar och Surinam måste lagarna skrivas under av ländernas presidenter innan de kan börja gälla - när detta är gjort kommer antalet länder som har avskaffat dödsstraffet totalt att vara 101.
Stater använde dödsstraffet i bristfälliga försök att komma tillrätta med kriminalitet, terrorism och oroligheter i det egna landet.
Avrättningar genomfördes i 22 länder, lika många som under 2013. Jämfört med för tjugo år sedan, då avrättningar genomfördes i 42 länder, är det en stor minskning.
607 bekräftade avrättningar, vilket är en nedgång med 22 procent från 2013, då 778 avrättningar genomfördes (detta inkluderar dock inte avrättningar som utfördes i Kina, där fler avrättningar genomfördes än i alla andra länder tillsammans). Dessutom är mörkertalet stort eftersom flera länder inte offentliggör några siffror.
Stor ökning av antalet dödsdomar, till stor del på grund av händelser i Egypten och Nigeria. Minst 2 466 dödsdomar i hela världen, vilket är en ökning med 28 procent från 2013. Dödsdomar avkunnades i 55 länder.
- Regeringar som använder dödsstraffet i försök att komma till rätta med brottslighet lurar sig själva. Det finns inga vetenskapliga belägg för att dödsstraffet har större avskräckande effekt än något annat straff, säger Salil Shetty, Amnesty Internationals generalsekreterare.
Världens topp 5-bödlar
Kina genomförde fortsatt fler avrättningar än alla andra länder tillsammans. Amnesty uppskattar att tusentals människor i landet avrättas och döms till döden varje år. Då statistiken anses utgöra en statshemlighet är det emellertid omöjligt att veta exakt hur många det gäller.
De andra länderna som kvalar in på “topplistan” är Iran (289 är den officiella siffran men ytterligare minst 454 avrättningar genomfördes utan att bekräftas av myndigheterna), Saudiarabien (minst 90 avrättningar), Irak (minst 61) och USA (35).
Statens säkerhet
Länder som använder dödsstraffet för att bekämpa hot mot statens säkerhet finns i hela världen. Kina, Pakistan, Iran och Irak avrättar människor som dömts för “terrorism”.
Pakistan återupptog avrättningar efter den fruktansvärda talibanattacken på en skola i Peshawar. Sju personer avrättades i december och regeringen har sagt att hundratals fler som dömts för “terrorism” också ska avrättas. Flera avrättningar har genomförts under 2015.
I Kina använde myndigheterna dödsstraffet som bestraffningsverktyg i en hårdför kampanj i uigurernas autonoma region Xinjiang. Minst 21 personer avrättades under året och tre personer dömdes till döden i samband med en massdom som avkunnades inför tusentals åskådare på en sportarena.
I länder som Nordkorea, Iran och Saudiarabien använder myndigheterna dödsstraffet för att avskräcka politiskt oliktänkande.
Andra stater avrättade dömda personer som försök att bekämpa brottsligheten i landet. I Jordanien upphävdes ett åtta år långt moratorium (stopp för avrättningar) när elva morddömda personer avrättades i december. I Indonesien tillkännagav regeringen sina planer på att avrätta narkotikasmugglare i ett försök att tackla en “nationell kris”.
I Nigeria utdömdes 659 dödsdomar, jämfört med 141 domar under 2013. Militärdomstolar avkunnade massdomar mot omkring 70 soldater under olika rättegångar under året. De dömdes för att ha gjort myteri under den väpnade konflikten med Boko Haram.
I Egypten avkunnades minst 509 dödsdomar - 400 fler än under året innan. Bland domarna fanns massdomar mot 37 personer i april och mot 183 personer i juni, båda efter bristfälliga massrättegångar.
Metoder och åtalsgrunder
Som avrättningsmetod användes halshuggning, hängning, dödlig injektion och arkebusering. Offentliga avrättningar förekom i Iran och Saudiarabien.
Människor dömdes till döden för en rad icke-dödliga brott, som rån, drogrelaterade brott och ekonomisk brottslighet. Personer dömdes också till döden för “äktenskapsbrott”, “blasfemi” eller “trolldom”, vilket inte alls är brottsliga handlingar. Många länder använde sig också av vagt definierade politiska “brott” för att avrätta verkliga eller upplevda dissidenter.
