FN:s generalsekreterare António Guterres öppnade konferensen i Marrakech i december med att understryka att de många myter som florerat om ramverket, på både internet och i medier, helt enkelt inte är sanna. I bl a Sverige har flera, framförallt högerextrema organisationer, påstått att FN med hjälp av ramverket skulle tvinga världens länder att öppna sina gränser.

I ramverkets inledande text beskrivs först och främst att ramverket inte är bindande och att varje stats rätt att bedriva sin egen migrationspolitik respekteras. Trots detta meddelade 17 länder, däribland USA, Israel, Ungern och Österrike, kort inför konferensen att de inte tänkte ansluta sig till ramverket. Deras kritik fokuserade främst på att ramverket inte gör skillnad på legala och illegala migranter och att dokumentet skulle tvinga länderna till åtaganden som gick emot deras nationella politik.

I Belgien splittrades regeringen efter att regeringspartierna inte kunde komma överens om en gemensam hållning i frågan.

Nödvändigt ramverk

Sveriges dåvarande migrationsminister, Heléne Fritzon, tycker däremot att ramverket är nödvändigt och balanserat.

– Det är oerhört angeläget att man gör saker tillsammans. Ett land kan inte ensamt lösa de utmaningar vi har. Det är oro i världen vilket gör att allt fler kommer att migrera och därför behöver vi gemensamt ta ansvar, säger hon.

Ramverket består av 23 olika mål som bl a handlar om att bekämpa människosmuggling, uppmuntra till internationellt samarbete, minimera de strukturer som tvingar människor att migrera och säkerställa viktig arbetskraftsinvandring.

Syftet är att ”optimera de allmänna fördelarna med migration, och samtidigt hantera riskerna och utmaningarna för individer och samhällen i dess ursprungs-, transit- och destinationsländer”.

Sverige har varit drivande när det gäller att föra in bekämpning av människosmuggling och att säkra migranters rättigheter, med fokus på barn och kvinnor. Även förutsättningar för att återvända till ursprungslandet, om man inte bedöms ha behov av skydd, har varit en viktig fråga för Sverige.

David Jakobsson arbetar med flyktingfrågor för Svenska Kyrkan. Han anser att det finns mycket positivt att hämta i ramverket.

– Det är bra att grundläggande rättigheter sammanställs eftersom det tidigare inte funnits något dokument som tar ett helhetsgrepp om migranters rättigheter. Sedan är ju ramverket inte bindande och det finns en risk att en del stater kommer fokusera mer på vissa delar för att stoppa migration. Men att det t ex slås fast att förvar ska ses som en sista utväg är väldigt viktigt eftersom en del stater idag sätter migranter i förvar på löpande band, säger han.

Viktigt med uppföljning

På grund av att ramverket inte är bindande ser David att uppföljningsprocessen kommer vara det som definierar huruvida det kommer ha någon effekt. Sent i förhandlingarna skrevs det in att de stater som ställt sig bakom dokumentet ska rapportera sina insatser för att förverkliga det till en särskild instans inom FN:s organisation för migration, IOM.

–  Det kommer att vara extremt viktigt att hålla fast vid ramverket och de internationella samarbeten det uppmuntrar för att verkligen få till djupgående förändringar.

David hoppas också att Sverige kan använda det som ett verktyg i förhandlingarna om EU:s gemensamma asylsystem.

– Förhoppningsvis kan det bidra till att biståndspengarna i EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika börjar användas till att skapa säkra vägar för migranter och asylsökande istället för att, som det är nu, främst fokusera på att stoppa migration.

Text och foto: André Larsson, frilansjournalist