I fredags remitterades en man till Uppsala Akademiska sjukhus med misstänkt ebola. Nyheten spreds som en löpeld både i Sverige och internationellt trots att man redan samma kväll avblåste larmet. Att blickarna riktades mot Uppsala är inte så konstigt då vi aldrig har haft ett ebolafall i Sverige. Det är mycket ovanligt att personer som lämnar eboladrabbat område insjuknar och antalet fall utanför den afrikanska kontinenten är inte fler än en handfull.

Vi har sett ebolans fruktansvärda konsekvenser

Vi som skriver den här artikeln har alla arbetat för Läkare Utan Gränser under ebolautbrott i Guinea, Liberia, Sierra Leone och nu senast i Kongo-Kinshasa. Vi har sett sjukdomens fruktansvärda konsekvenser för individer och samhällen.

Vi blev förvånade och oroliga över den bristande kunskapen om ebola hos både allmänhet och media och hur mycket rädsla, märkliga spekulationer och skuldbeläggande som det misstänkta fallet skapade.

Det är troligen inte sista gången en person som vistats i ett ebolaområde får symptom efter hemkomst och söker vård. Faktum är att det kunde varit någon av oss. Vi har följt Läkare Utan Gränsers strikta riktlinjer för infektionsskydd. Vi har iklätt oss full skyddsutrustning varje gång vi haft kontakt med en ebolapatient. Efter hemkomsten har vi under inkubationsperioden på tre veckor varit uppmärksamma på vårt mående och kontrollerat tempen varje dag, då risken för smitta aldrig är helt obefintlig.

Vi vill ta tillfället i akt att slå hål på de myter som spridits kring ebola:

• Ebola är en farlig sjukdom och det finns ingen bevisat effektiv behandling. Dödligheten under de senaste utbrotten har legat mellan 40–60 procent. Däremot är sjukdomen inte så smittsam som man kan tro när man ser den omfattande skyddsutrustningen som vårdpersonalen bär. Ebola smittar genom direktkontakt med någon som är sjuk, eller genom dennes kroppsvätskor. För att man ska smittas måste viruset dessutom komma i kontakt med ens slemhinnor, t.ex. ögon, näsa och mun eller ett öppet sår. Ebola är inte en luftburen smitta!
• Det är inte förrän en person uppvisar symptom som ebola kan upptäckas genom blodprov. Det är därför inte meningsfullt att testa sig löpande om man kommer hem från ett eboladrabbat område. Det skulle inte heller ha någon effekt att inkludera test i hälsoundersökningar för nyanlända, inte ens om det skulle röra sig om en person som precis lämnat ett eboladrabbat område. Det är däremot viktigt att personen ifråga är uppmärksam på sitt mående och söker vård så fort symptom uppstår. De vanligaste symptomen är hög feber, huvudvärk, svalgsmärtor och värk i muskler och leder som följs av buksmärtor, kräkningar och diarréer. I vissa, men inte alla, fall drabbas patienten också av blödningar.
• Ebola smittar inte förrän en person uppvisar symptom. Hen kan träffa sin familj och leva som vanligt, eftersom personen inte är farlig eller smittsam så länge hen mår bra. Men om personen blir sjuk är isolering som gäller.
• Det är inte migration från Afrika som är anledningen till ebolalarm i Europa. Det finns faktiskt inte ett enda sådant känt fall. Men i och med resor från ett ebolaområde når epidemin nya platser. Oron är störst över att något av de närliggande länderna ska drabbas, därför har flera av Kongo-Kinshasas grannländer stärkt sin beredskap och vaccinerat sjukvårdspersonal. 
• Ebola är långt från den enda sjukdomen som resenärer kan ta med sig till Sverige. Bakterier, virus och parasiter känner inte till landsgränser och med ett ökat resande tar vi med oss dem både bort och hem. Ett av de största folkhälsohoten idag är infektioner orsakade av antibiotikaresistenta bakterier – uppskattningsvis 33 000 personer dör årligen i en sådan inom Europa. I Thailand, Grekland och Spanien – dit hundratusentals svenskar reser årligen – är bakterier som är resistenta mot vanliga antibiotika ett enormt problem.

Det pågående utbrottet är vad vi bör oroa oss för

Slutligen vill vi rikta uppmärksamheten mot det nuvarande ebolautbrottet i Kongo-Kinshasa – vilket är en situation vi faktiskt borde oroa oss för. Utbrottet, som pågått sedan augusti, är landets största någonsin. I skrivande stund har 614 personer smittats och 374 har avlidit.

Att stoppa ebola är komplext och resurskrävande under alla omständigheter. I Kongo-Kinshasa pågår utbrottet dessutom mitt i en väpnad konflikt och i en turbulent tid med ett omtvistat presidentval. Säkerhetsläget är en faktor som sätter käppar i hjulet för arbetet.

Ebola har upptäckts på många orter i ett stort geografiskt område, vilket kräver mobilisering från många aktörer: landets hälsomyndigheter, Världshälsoorganisationen WHO och en rad hjälporganisationer.

Läkare Utan Gränser var på plats direkt efter utbrottets början och vi driver ebolacenter, vaccinerar sjukvårdspersonal och stöttar landets sjukvård kring hygien, vatten och sanitet. Det är genom att fortsätta detta arbete som vi kan rädda liv på plats och stoppa utbrottet. Bara så kan vi skydda Sverige och resten av världen mot ebola.

Anna Sjöblom, sjuksköterska
Anneli Eriksson, sjuksköterska
Elin Folkesson, infektionsläkare

Artikeln publicerades på SvD Debatt den 8 januari 2019.