På ett rangligt trädgårdsbord ligger ett överfullt kakfat omgivet av kaffekoppar och ett ekologiskt mjölkpaket. Högsommarsolen strålar lent mot huden och det är ovanligt lätt att ignorera gruset som för tusende gången så envist fastnat i sandalerna. Det är en fridfull scen som utspelar sig för de förbipasserande, men trots det är stämningen dov när jag möter grundaren till den tyska kvinnorättsorganisationen Terre des Femmes, Kvinnors Värld.

Vi har stämt träff för att diskutera kvinnorättsfrågor, könsmaktsordning och politik – i skymundan av det malande mediebruset som så outtröttligt debatterar Europaparlamentsvalet. Erika Korn fick upp ögonen för temat våld mot kvinnor i en tid präglad av framtidshopp.

– Som tonåring under efterkrigstiden fanns det utrymme att utmana makthavare och utforska grogrunden till dagens feminism, berättar hon.

Några decennier senare, med ett fullbordat yrkesliv bakom sig, var tiden mogen att starta den lokala organisationen Terre des Femmes i södra Tyskland. Inom loppet av 40 år har den oberoende verksamheten vuxit till den största kvinnorättsorganisationen i landet med omkring 3000 medlemmar och lokaler i över 25 tyska städer.

I första hand fungerar Terre des Femmes som ett ombud som hjälper utsatta kvinnor att få kvalificerad hjälp från våldsamma relationer och förtryck. Emellertid – i takt med att organisationen expanderat – arbetar organisationen med att nå ut till en bredare publik genom att åskådliggöra kvinnorättsfrågor via seminarier, öppna debatter och konstinstallationer.

Oavsett organisationens uppenbara framgång är Korn inte nöjd med hur politiker och makthavare agerar. Hon önskar att de ska driva en offensivare jämställdhetspolitik och kamp mot våld i nära relationer.

– Det råder inget tvivel om att våld i hemmet är tabu, menar hon och berättar att kvinnor hon möter tenderar att förminska de övergrepp de utsatts för.

Trots detta är det ingen nyhet att Europa gång på gång blir utnämnd till världens bästa kontinent att leva i som kvinna. Den positiva utveckling som återspeglas i kvinnors rättigheter på arbetsmarknaden och i hemmet är en stadig trend vars resultat kommit till följd av decenniers ihärdig kamp.

Jämställdheten i Europa, som gång på gång blivit hyllad, tycks dock vara svår att urskilja i alla delar av samhället. Könsfördelningen i Europas politiska sfär vittnar om den strukturella obalans som fortsatt präglar de formella institutionerna.

– Att de redskap som våra demokratiska organ vilar på lever kvar i en förgången tid har uppmärksammats av många och ändå går utvecklingen trögt, menar Korn.

Och statistiken talar sitt tydliga språk. För närvarande utgör andelen kvinnor i Europaparlamentet 36,2 procent. Den skeva könsfördelningen kanske inte enbart beror på genusrelaterad diskriminering inom den politiska sektorn – det finns argument som talar för att män tenderar att välja politiska yrken oftare än kvinnor. Huruvida det är sant eller inte måste undersökas av oberoende forskning, men oavsett påståendets sanningsgrad kvarstår det faktum att Europaparlamentet misslyckats med att representera Europas befolkning på ett proportionerligt sätt.

Under de följande veckorna kommer Europeiska kommissionens nya ledare att bli vald. Hittills har kommissionen uteslutande letts av män.

Frågan som oundvikligen måste ställas är om det finns en koppling mellan proportionerlig representation på toppnivå och samhällsutveckling i stort. Om en nolltolerans mot diskriminering, könsbaserat våld och ojämlika förutsättningar kan uppnås till följd av lika mycket kvinnlig som manlig representation återstå att se. Men oberoende av svaret på frågan kvarstår kvinnors behov till initiativ som Terre des Femmes.

Vetskapen om att Europa, med Sverige i spetsen, har klättrat högt på jämställdhetsstegen ska inte förminskas. Men att anta att jämställdheten genomsyrar alla formella och informella institutioner är att bortse från det faktum att vi tycks ha långt kvar att klättra innan vi når toppen.

– Med europaparlamentsvalet i ryggen och statistiken som så entydigt vittnar om kvinnors relativa frånvaro i Europas politiska styre, verkar tiden mogen för förändring, menar Korn.

Hon tror att tillsättandet av den första kvinnliga ledaren för kommissionen kan bli ett betydelsefullt steg i kampen för ett representativt politiskt system.

Plötsligt drar ett regnmoln in över det lilla bord där vi sitter och filosoferar om framtiden. Det har blivit dags för oss att packa ihop kaffekannan och kakfatet. När jag promenerar iväg över den knastrande grusvägen hör jag Erika Korn skämtsamt ropa att det är dags att packa ihop den ojämna könsmaktsordningen och mäns våld mot kvinnor också.

Pauline af Ekenstam 
Pauline af Ekenstam pluggar Fred- och utvecklingsstudier vid Uppsala Universitet. Hon är just nu på utbyte i Konstanz i Tyskland. Hon är ideellt engagerad som korrespondent på FUF.