Antagandet av Agenda 2030 har gjort EU:s samstämmighetspolitik, Policy Coherence for Development (PCD) till ett centralt verktyg. Politiken säger att alla politikområden ska bidra till, eller åtminstone inte stå i vägen för, målet att utrota fattigdomen i världen. CONCORDs rapport analyserar EU:s genomförande av Agenda 2030 och samstämmighetspolitiken genom att belysa exempel på hur EU agerar inom olika politikområden. Analysen visar att EU på många områden agerar stick i stäv med vad åtagandena i Agenda 2030 och samstämmighetspolitiken säger.

“På väldigt många områden, såsom handel och investeringar, migration, jordbruk och matproduktion, är EU-politiken inte på långa vägar samstämmig med målen för en hållbar utveckling eller med mänskliga rättigheter”, säger Johannes Trimmel, ordförande i CONCORD Europa, i rapportens förord.

Och trots att drygt ett år har gått sedan Agenda 2030 antogs, har EU inte tydliggjort hur politiken ska anpassas för att bidra till en globalt hållbar utveckling. Det är därför hög tid att EU tar fram en övergripande strategi för hur Agenda 2030 ska genomföras, att genomförandet tar fart och att det finns en tydlig koppling till samstämmighetsmålen.

Rapporten pekar även på vikten av att EU systematiskt utvärderar vilken påverkan politiska beslut har på fattigdomsbekämpning, mänskliga rättigheter och hållbar utveckling, och att utvärderingarna vägleder beslutsfattandet. Begreppet PCD bör utvidgas till PCSD, där det tillagda S:et står för Sustainable.

Fokus på ekonomisk tillväxt motarbetar hållbar utveckling

CONCORD belyser även hur EU:s starka beroende av ekonomisk tillväxt som bot på alla åkommor är minst sagt problematisk, givet de bevis som pekar på att vinsterna vid ekonomisk tillväxt inte bara fördelas ojämnt utan knappt letar sig ner till de som är mest marginaliserade, vilket gör att tillväxten bidrar till ökad ojämlikhet, miljöförstöring och till klimatförändringen.

I rapporten uppmanas därför EU att anta indikatorer som visar både social, ekonomisk och miljömässig utveckling samt styrning, och som fokuserar på människor och planet. Dessa bör användas i alla relevanta beslut som ett komplement till BNP.

Migration och utveckling

Cirkulär migration har bidragit till en ”brain gain” i många länder. Remitteringar från diasporagrupper motsvarar tre gånger det globala biståndet. Trots dessa positiva effekter från migration målas migration ofta upp som ett säkerhetshot. Det märks i den allt mer restriktiva migrationspolitiken och i EU:s försöka att få länder runt om unionen att agera gränsvakt åt EU i utbyte mot bistånd.

Det är ett agerade som spär på rädslan hos EU:s medborgare och bidrar till att främlingsfientligheten växer sig allt starkare. Denna politik, som ligger till grund för EU:s överenskommelse med Turkiet och till EU:s nya policyramverk ”New Partnership Agreement with third countries” står i stark kontrast med principen ”leave no one behind” i Agenda 2030 och med PCSD. Avsaknaden av säkra och lagliga vägar till Europa har dessutom en särskilt förödande effekt för kvinnor och barn. Dessutom har politiken utformats utan inbladning av vare sig Europaparlamentet eller civilsamhället, som har viktiga funktioner att fylla i demokratiska processer.

När EU och världens ledare antog Agenda 2030 lovade de att underlätta för en ”ordnad, säker, reglerad och ansvarsfull migration och rörlighet av personer, inklusive genom en planerad och väl fungerande migrationspolitik” och att ”säkerställa respekt för mänskliga rättigheter och human behandling av migranter, oavsett status som migrant, flykting eller internflykting”.

Rapporten uppmanar därför EU att tydligare fokusera på vikten av migration för hållbar utveckling och på att säkerställa fler säkra och lagliga vägar för migranter och flyktingar. EU bör också få till ett ökat delat ansvar mellan medlemsstaterna.

Några av de uppmaningar som CONCORD gör i rapporten är att EU bör:

• Ta fram en övergripande strategi som sätter upp prioriteringar utifrån de brister som identifierats och vägleder både EU-institutioner och medlemsstater i genomförande, uppföljning och utvärdering av Agenda 2030, och som gäller både inrikes- och utrikespolitiken.
• Anta strategin och påbörja implementeringen under första kvartalet 2017.
• Ta fram uppföljningsmekanismer för att säkerställa rapportering och ansvarsutkrävande.
• Rapportera minst 3 gånger om genomförandet av Agenda 2030 till FN:s högnivåforum (HLPF) och årligen till FN:s ekonomiska kommission för Europa (UNECE) Uppföljning ska öppna för deltagande och input från olika aktörer, inklusive civilsamhället och EU-parlamentet.
• Säkerställa att samarbete om migration och flyktingar med länder som inte ingår i EU upprätthåller mänskliga rättigheter. Återbördande av asylsökande och migranter måste genomföras säkert, med värdighet och med respekt för mänskliga rättigheter.
• Rapporten belyser även vikten av att universaliteten – att agendans alla mål gäller för alla länder – respekteras och att Agenda 2030 integreras i både inrikes- och utrikespolitiska strategier och beslut.