Vi är på besök hos de tre självhjälpsgrupperna Malek Women Society, Bul Bul Society Rampur och Neelam Group i byn Chuchot strax utanför Leh. Grupperna består enbart av kvinnor som sedan flera år tillbaka använt sin lediga tid under vinterhalvåret för handarbete. Tillsammans har de lärt sig att sticka och brodera, och tack vare LEHO:s stöd de senaste åren har kvinnorna fått maskiner och kunskaper inom försäljning och bokföring. Detta ger kvinnorna en möjlighet att ge familjen en extra inkomstkälla under vintern, samtidigt som det stärker kvinnans roll som inkomsttagare och familjeförsörjare.

I nuläget producerar kvinnogrupperna framförallt broderade kuddfodral eller stickade tröjor, västar, babykläder och strumpor, antingen gjorda av fårull från östra Ladakh eller av nylongarn. Allt produceras i kvinnornas egen takt och säljs sedan på den lokala marknaden i byn. Idag har grupperna dock samlats i ett helt annat syfte. De diskuterar en utökad tillverkning av nya produkter anpassade till turister och en marknad utanför Leh och Ladakh.

Leder diskussionen gör Hitaishi Khullar, en ung kvinnlig representant från Tata Trusts kontor i Mumbai (Bombay). Tata Trust är LEHO:s största samarbetspartner och en del av det indiska storföretaget Tata som tillverkar en rad olika produkter, allt från te till fordon. Enligt indisk lag måste två procent av företagets inkomst avsättas för Corporate Social Responsibility, CSR, vilket i Tatas fall har resulterat i Tata Trust. Chuchot är en av de byar som valts ut för att skapa en positiv utveckling, och syftet med projektet som diskuteras idag är att öka kvinnornas inkomst.

Hitaishi har intervjuat turister för att undersöka vilka produkter som skulle sälja mest och har nu tagit med sig exempel på moderna designer som hon rekommenderar kvinnorna att tillverka. De diskuterar om designen är möjlig att genomföra, kostnad, tidsåtgång, material, färger, storlekar och antal. Efter flera timmar är kvinnorna överens och en beställning är lagd fram tills våren på tröjor, halsdukar, mössor och strumpor.

När vi lämnar grupperna är stämningen förväntansfull.
– Kvinnorna vill öka sin inkomst. Det kan kanske göras genom modern design och fokus på lokalt tillverkade produkter, säger Tsewang Tharchin, ansvarig för Tata Trust-projektet på LEHO.
Samtidigt innebär satsningen också en ökad risk för kvinnogrupperna. Produktionen kommer att öka, därmed också utgifterna och tidsåtgången.

Trots goda intentioner är det en komplex situation som uppstår då en högutbildad företagsrepresentant utan lokal anknytning eller kunskaper om handarbete involveras i planeringen av kvinnornas framtid. Tanken på en större inkomst är lockande, men omställningen som sker då ett gemensamt tidsfördriv övergår till en ren business kan bli påfrestande för självhjälpsgrupperna och möjligen äventyra deras fortsatta existens. Här spelar LEHO en viktig roll, även om maktförhållandet är tydligt när de samarbetar med sin största finansiär. För att inte försätta kvinnorna i en allt för riskfylld situation bestämdes senare under dagen att Tata Trust och LEHO ska lämna en garanti utifall att produkterna inte blir sålda.
– Att bygga upp en marknad kan ta tid, men om det skulle visa sig att projektet inte blir lönsamt för kvinnorna kommer det inte att fortsätta, säger Tashi Thokmat, biträdande chef på LEHO.

Josefin Winberg
Framtidsjordens praktikant i Indien