Fyra män dömdes till döden, och flera andra till långa föngelstraff.
Frågan man ställer sig är förstås hur denna plötligt uppblossande sadism är möjlig. Går det på något sätt att förstå varför till synes helt vanliga män, i huvustadens centrum, en vanlig dag i mars plötsligt förvandlas till en samling mördare. På websidan för Afghanistan Analyst Network finns en artikel där man lyssnat in debatten efter mordet på Farkhunda.
Den omedelbara orsaken till att mobben gav sig på Farkhunda var anklagelser om att hon bränt sidor ur koranen. En helt felaktig anklagelse visade det sig. Men ingen lyssnade på Farkhunda när hon försvarade sig mot anklagelserna, och omedelbart efter mordet framstod det som en sanning att hon faktiskt bränt koranen. Det fick bland annat en viceminister, en talesperson för polisen och flera religiösa ledare att ta parti för mördarna.
När det senare stod klart att anklagelserna var falska och att Farkhunda i själva verket var en djupt troende muslim kom debatten igång kring hur det hemska kunnat ske. Artikeln i Afghanistan Analyst Network beskriver en debatt som rasar mellan å ena sidan de som angriper religiös vidskepelse och mullornas stora inflytande i samhället, å andra sidan de religiösa ledarna som slår tillbaka och varnar för att utnyttja fallet Farkhunda för att angripa religionen och traditionella värderingar.
Men det finns också de, på båda sidor, som försöker gå djupare och analysera vad i det afghanska samhället som gör att något av det här slaget över huvud taget kan inträffa.
En av de personer som citeras är Amin Ahmadi, som är dekan på ett universitet i Kabul. Han menar att religionen har kommit att bli det som skapar identiteten i det afghanska samhället och att varje upplevd förolämpning av religionen ger en omedelbar emotionell respons. Det tillsammans med föreställningen att islam är utsatt från ett ständigt hot från västvärlden gör att människor inte handlar rationellt i tillspetsade situationer. När det påstås att Farkhunda bränt koranen så tror människor på detta utan att reflektera, och ser omedelbart handlingen som en del av en konspiration.
En annan kommentatator, en tidigare icke-namngiven journalist, menar att allt har sin rot i politisk islam och irrationellt tänkande. Man ska inte tro att att framtida liknande tragedier kan undvikas om man får bort spåmän och amulettförsäljere (överfallet mot Farkhunda tog sin början efter att hon argumenterat mot en amulettförsäljare).
På talibanernas hemsida kan man som väntat finna andra förklaringar till mordet. De säger bland annat att utländska organisationer och organisationer inom det afghanska civila samhället genomfört provokativa aktioner som upprört känslor i den muslimska nationen och skapat en lust att hämnas. Om det inte varit för de känslorna så hade kanske inte människor reagerat så häftigt mot Farkhunda.
Imanen Niazi, från Kabul, citeras från en intervju där han säger att han anser att mordet på Farkhunda går emot mot islam. Men han säger också att eftersom den afghanska regeringen inte står upp för grundläggande värderingar i samhället så ska ingen bli förvånad om människor löser problemet på sitt eget snaskiga sätt.
Afghanistan Analyst Network citerar också en kommentar på en websida för afghaner i Sverige. Personen skriver att mordet visar att något hemskt är på väg att hända i det afghanska samhället: ”Det har sin grund i skolan, i moskén, i familjen, i det svaga samhället och avsaknaden av en värdegrund.”
För egen del så tänker jag att det det finns åtminstone tre frågor som kan vara av intresse att ställa när nu domen fallit efter dådet.
För det första kan det vara intressant att fråga sig om det resoluta ingripandet från allra högsta nivå, med presidenten i spetsen, är ett bevis på att att man menar allvar med att bekämpa våld i allmänhet, och våld mot kvinnor i synnerhet. Samhället har i det här fallet agerat kraftfullt. De skyldiga har dömts till stränga straff, till och med dödstraff som jag inte på något sätt tänker försvara. Dessutom har personer inom staten som (till en början) försvarade mordet fått sparken, bland annat en kvinnlig viceminister och högt uppsatta poliser. Detta kan vara ett uttryck för genuint engagemang från president Ghanis sida. Men han är förstås mycket väl medveten om att det en gång var den amerikanska kvinnorörelsen som fick USA att ändra den förhållandevis positiva inställning man till en början hade mot talibanernas styre. Och han vill för allt i världen inte äventyra stödet från USA.
Ytterligare en fråga är om Farkhunda mördades för att hon var kvinna. Kunde en man som anklagats för att bränna sidor ur koranen kunnat råka ut för samma sak? Det finns de som tvärsäkert påstår att det är för att Farkhunda var kvinna som det som skedde kunde ske. Själv är jag inte lika tvärsäker. Det finns exempel på när män varit föremål för liknande okontrollerade ilska. En tredje fråga man kan ställa sig är hur det hade varit om Farkhunda faktiskt hade bränt sidor ur koranen. Nu finns ju knappast någon som försvarar mordet, men hade det då funnits en opinion som sagt att det brutala dådet var berättigat? Ja, tyvärr tror jag det. Speciellt med tanke på hur många som spontant gick ut direkt efter mordet och visade sympati för det som hänt. Likaså kan man lyssna till de kommentarer ovan som beskriver den roll religionen fått i samhället, och hur människor kan tänkas reagera på allt som uppfattas som ett hot eller en förlämpning mot religionen.
Björn Lindh, informationskoordinator i Afghanistan
