Modernt slaveri är ett samlingsnamn för olika former av tvång och utnyttjande. Det kan handla om människor som tvingas arbeta, utnyttjas sexuellt eller tvingas gifta sig mot sin vilja.
Enligt en rapport från FN arbetsorganisation ILO, Walk Free och IOM levde omkring 50 miljoner människor i modernt slaveri under 2021. Av dem befann sig 28 miljoner i tvångsarbete och 22 miljoner i tvångsäktenskap.
Många har lockats med löften om arbete och en bättre framtid, men hamnat i situationer där de inte själva kan bestämma över sina liv.
Även i Sverige finns människor som arbetar under mycket dåliga förhållanden. Det kan handla om extremt låga löner, orimligt långa arbetsdagar eller farliga arbetsmiljöer.
Det kallas för arbetskraftsexploatering.
I vissa fall handlar det om människohandel eller andra brott, där arbetsgivare utnyttjar människor som befinner sig i en utsatt situation.
I en rapport från 2020 konstaterade Riksrevisionen att arbetskraftsexploatering var ett stort och växande problem i Sverige. De som drabbades var framför allt personer som kommit hit från andra länder för att arbeta.
Problemet förekom inom många olika branscher, bland annat bygg, städning, hotell och restaurang, jordbruk, transport och personlig assistans.
Vi fick ledigt en dag i månaden. Ofta hann vi varken äta lunch eller middag, och tvingades sova över på arbetsplatsen.
Tidningen Arbetaren berättar om Sardor, som blev lovad ett välbetalt arbete inom den svenska byggbranschen. Jobbet skulle också ge honom någonstans att bo.
Sardor fick dela en trerumslägenhet med omkring 20 andra arbetare. Han fick inte den lön han hade blivit lovad och tvingades arbeta extremt långa dagar.
Ibland började han klockan sju på morgonen och slutade först vid tio på kvällen. Arbetarna fick bara en ledig dag i månaden och hann ofta inte ens äta ordentligt.
Sardor saknade arbetstillstånd och hade därför svårt att hävda sina rättigheter. Hans berättelse visar hur människor kan lockas till Sverige med löften om ett bättre liv, men i stället hamna i en situation där de utnyttjas.
Människor från låginkomstländer och krigshärdar hamnar snabbt i arbetslivsvillkor som liknar 1800-talets löneslaveri.
Emil Boss från fackföreningen Syndikalisterna arbetar för att hjälpa utsatta arbetare att organisera sig och kräva sina rättigheter.
Han menar att människor som flyr från krig eller fattigdom riskerar att hamna i en särskilt utsatt situation på den svenska arbetsmarknaden.
Den som saknar uppehållstillstånd eller arbetstillstånd kan vara rädd för att kontakta myndigheter. Rädslan för att bli utvisad gör att vissa accepterar arbetsförhållanden som ingen borde behöva stå ut med.
Enligt Emil Boss är det ett problem att personer som redan utnyttjas riskerar att drabbas hårdast när myndigheterna ingriper, medan arbetsgivarna ibland kan undvika ansvar.
Han vill därför se ett större fokus på att stoppa de företag som utnyttjar människor.
Frälsningsarmén är en av de organisationer som hjälper människor som utsatts för människohandel och exploatering i Sverige.
Organisationen menar att myndigheterna behöver bli bättre på att samarbeta för att upptäcka och stoppa brotten.
Ett problem är att ansvaret är fördelat mellan flera olika myndigheter. Polisen arbetar med att utreda brott, men många fall anmäls aldrig. Samtidigt kan andra myndigheter ha viktig information som är svår att dela på grund av sekretessregler.
Ellinor Lavmo, som varit med och skrivit Frälsningsarméns rapport En inblick i Sveriges moderna slaveri, lyfter Finland som ett exempel på hur samarbetet kan förbättras. Där finns en nationell samordnare som arbetar för att myndigheterna ska dra åt samma håll i kampen mot människohandel.
Hon lyfter också Norge, där samarbetet mellan myndigheter och ideella organisationer enligt henne fungerar bättre. För att stoppa exploateringen behövs alltså både bättre samarbete och ett starkare skydd för dem som utsätts.
