They too. De också. Samtidigt som Metoo har skakat om många länder i västvärlden står miljontals kvinnor i världen utanför. De vågar inte – kan inte – säga något. För att nå också dem måste jämställdhet stå i centrum för utvecklingsbiståndet.
Debattartikel publicerad i bl.a. Borlänge Tidning 8 januari
Hashtaggen #Metoo satte fart på allvar när skådespelerskan Alyssa Milano efterlyste vittnesmål från utsatta kvinnor ”så att vi kan ge människor en känsla av storleksordningen på problemet”.
Och vilken reaktion det blev. Metoo är nu en rörelse som djupt berör och engagerar kvinnor – och män – världen över. Ett sätt att säga ”du är inte ensam, vi hör dig och vi är här för varandra”. Hundratusentals, om inte miljoner kvinnor har berättat om sina upplevelser. Utan skam. De har vågat.
Men de som inte har vågat är många fler. FN-organet Unicef uppskattade 2014 att 120 miljoner flickor under 20 år – en av tio – någon gång i sitt liv hade utsatts för sexuellt våld.
Ett av de värsta länderna att vara kvinna i är Bolivia. Här känner sig bara varannan kvinna trygg ens i sitt eget hem. Sju av tio bolivianska kvinnor har någon gång blivit utsatta för sexuellt våld. Och det normaliserade våldet upprätthålls av värderingar och beteenden.
57 procent av befolkningen i Bolivia anser nämligen att det är männens ansvar att kontrollera kvinnors beteende. Det gör Bolivias kvinnor till maktlösa, tystlåtna och kuvade individer.
I många länder världen över har kvinnor inget annat val än att vara tysta. Trots övergreppen. För om de berättar sina historier riskerar de att bli utstötta från familjen, från samhället, att bli misshandlade – eller att dödas.
Forskning och erfarenhet visar att låg utbildningsnivå och bristande jämställdhet ökar kvinnors utsatthet. Mikrofinanstjänster och utbildning i jämställdhet stärker kvinnor och minskar riskerna för sexuella övergrepp och våld, konstaterar världshälsorganisationen WHO.
Detta är en uppfattning som We Effect delar. Vi har arbetat med kvinnors rättigheter i utvecklingsländer i 60 år. Vi har sett att där kvinnor får mer makt i familjen, större inflytande i samhället och stöd att starta och driva företag, där ökar tryggheten.
Och starkare och mer självständiga kvinnor kan också bidra till att gradvis förändra värderingarna i sina samhällen så att stigmat flyttas från offret till förövaren. Detta är en anledning till att jämställdhet är centralt bland FN:s utvecklingsmål. Detta är en anledning till att kvinnor måste stå i centrum för utvecklingsbiståndet.
Metoo startade inte den här hösten och ska inte få ebba ut den här hösten. Den startade för tio år sedan och måste, tyvärr, leva i många år till. Inte bara i västvärlden. Rätten att inte utsättas för övergrepp måste gälla alla kvinnor i hela världen. Den här kampen måste fortsätta, i Sverige och runt om i världen. Tills Metoo inte längre behövs. Någonstans.
Anneli Rogeman
vd för We Effect
