Marla Zavala har sedan tonåren varit engagerad ideellt i olika frågor. Hennes studiebakgrund är inom grafisk design och form men hon ville få praktisk erfarenhet av att jobba med miljöfrågor. Därför sökte hon kursen Global Rättvisa på folkhögskolan Biskops Arnö och fick möjligheten att genom Latinamerikagrupperna göra praktik i Tolima i Colombia.

Efter sin praktikperiod ville hon jobba för barn och ungas röster och valde att engagera sig ideellt i organisationen Unga örnar genom att bidra med grafiskt material. Detta ledde till ett erbjudande om anställning från organisationen, och där arbetar Marla idag.

Den digitala tidningen MIVOZ har Marla utformat på fritiden. Den innehåller fjorton personliga berättelser om småskaliga jordbrukare och urfolk från Tolima. Marla har pratat med både kvinnor och män, äldre och yngre, och tidningen ger en ärlig inblick i deras erfarenheter under det colombianska inbördeskriget och tiden efter. MIVOZ är ett inspirerande exempel på hur man själv kan engagera sig i sina hjärtefrågor.

Hej Marla! Tidningen belyser urfolk och småskaliga jordbrukares erfarenheter i Colombia – vad fick dig att engagera dig i frågan?

Jag har själv rötter i Latinamerika och har blivit allt mer intresserad av vad som sker där. Med tanke på hur urfolk förtrycks i Latinamerika samt att Colombia är det farligaste landet för människorättsförsvarare att leva i så har engagemanget ökat ännu mer. Under min praktik i Tolima fick jag lära mig mer om småbrukares och urfolksgruppers rättigheter men även kvinnors roll i samhället.

Varför just en digital tidning?

När jag kom hem från praktiken så gjorde jag en digital plattform som var en hemsida. Och när jag var klar med utbildningen och inte längre praktiserade fanns en önskan från organisationen i Colombia som jag fortfarande har kontakt med att det ville ha en tidning. Men då jag inte kunde åka tillbaka, tänkte jag, hur kan man göra informationen tillgänglig för fler?

Men anledningen till att jag har valt just en digital tidning är för att det gör det tillgängligt för fler och att den är gratis. Dessa frågor är så viktiga och jag tror att det gör att fler engagerar sig och läser mer på om de här frågorna, om det är lättillgängliga.

Hur var det att höra de personliga berättelserna som du lyfter i tidningen?

Det var väldigt tufft att få höra om deras situation, om hur de lever och hur de blir bemötta. Det var så öppet och det kändes verkligen som att det var på deras villkor. Det var så himla ärligt, man är inte så van att dela med sig så öppet till någon främmande från ett helt annat samhälle med de var väldigt nära sina känslor. Det var väldigt djupa och viktiga samtal.

Vi gick upp kl. 03 på natten för att hinna intervjua alla de vi kunde. Listan är ännu längre men jag fick med lite olika röster från olika målgrupper. De unga, barnen, kvinnor, män, om de som har upplevt kriget eller konsekvenserna av kriget. Jag ville verkligen att det skulle vara brett, rättvist och att olika perspektiv skulle lyftas i tidningen.

Alla har vi något som vi brinner för och jag tror att det är viktigt att vi kan känna att vi kan vara en del av att lösa eller läka problemen.

Hur hinner du lägga så mycket tid på ditt engagemang?

Jag tycker det är helt självklart att engagera sig för människor som behöver en röst. Om man är priviligierad och har alla de här möjligheterna som tillgång till utbildning och en fungerande demokrati så tycker jag att det är ett mänskligt ansvar att engagera sig och jag tror att alla kan göra det. Alla har vi något som vi brinner för och jag tror att det är viktigt att vi kan känna att vi kan vara en del av att lösa eller läka problemen.

Om man ska börja krävs det väldigt lite, det gäller att först hitta det man brinner för. Och sen att hitta en organisation eller läsa böcker om ämnet, skänka pengar, starta en grupp... det finns så mycket man kan göra och engagera sig i.

Det är så kreativt att vara engagerad. Jag tror verkligen alla kan göra det, man måste bara hitta sitt sätt. Man har också själv friheten att välja hur mycket man vill engagera sig, varje vecka, varannan vecka, varje halvår. Jag tror vi alla kan ge lite mer av sin tid åt något som är större än en själv och som är så viktigt.

Nyckeln är att hitta något man är bra på eller tycker är roligt och se hur man kan ge tillbaka till samhället med hjälp av det.

Hur kommer det sig att du kanaliserar ditt engagemang genom grafisk design?

Det är nyckeln, tycker jag. Att kunna använda sina kunskaper och kompentenser för något man brinner för. Det är ju många personer som inte har möjlighet att studera eller verkligen satsa på de man vill. Det har jag lärt mig av en vän, han är marknadsförare och hjälpte många unga på sin fritid, och ansåg att det var självklart att hjälpa till då han har utbildning och kan ge tillbaka och lära ut.

Nu är grafisk design mitt verktyg men man kan göra de på så många sätt, om man gillar att skriva, sjunga, skapa event, eller något annat. Nyckeln är att hitta något man är bra på eller tycker är roligt och se hur man kan ge tillbaka till samhället med hjälp av det.

Slutligen, vad är ditt hopp för tidningen och ser du någon utveckling för arbetet i framtiden?

Det hade varit så kul att få den tryckt. Att ha den på olika mötesplatser och att någon börjar läsa tidningen och sedan vill veta mer om situationen, blir inspirerad, får en tankeställare till hur man själv kan engagera sig. Jag vill att tidningen ska väcka gnistan som vi alla har i oss. Jag ser gärna tidningen också hos civilsamhället som redan är insatta i dessa frågor.