Under alla krig som Afghanistan har drabbats av har Svenska Afghanistankommittén (SAK) funnits kvar i landet och jobbat vidare. Med utbildning och med sjukvård. De lämnar inte när det blir för våldsamt. De bygger Afghanistan.
Min kärlek till SAK handlar om hur jobbet görs.
Över 99 procent av alla SAK-anställda är afghaner. Lärarna, sjuksköterskorna och läkarna. Byggarbetarna och ingenjörerna. Det är de som bygger upp landet. Respekten som finns till landet och till människorna som bor där är värd all uppmärksamhet.
Jag åkte till Afghanistan i september 2013, till en liten by som heter Yaskin Bala. Jag ville se hur den här byn förändras med den skola som planerades att byggas.
Nu är skolan färdigbyggd. Det är helt fantastiskt. För nu är det inte längre livsfarligt för de barn som bor i byn som tidigare tvingades korsa en flod och gå flera kilometer till närmsta skola. Föräldrarna var rädda för vägen var osäker. Många fick stanna hemma istället. Nu har barnen jag träffade fått all möjlighet till ett bättre liv.
Men fler skolor måste byggas. Och hela landet måste byggas upp. Vi får inte vända Afghanistan ryggen. Fortfarande är det flera miljoner barn som inte får någon utbildning i Afghanistan. Det är ett av världens fattigaste länder.
Allt fler människor flyr från Afghanistan. Några av dem tar sig hela vägen till Sverige. Den allra största gruppen som kommer hit är ensamkommande flyktingbarn. De behöver en bättre framtid. Men vi måste jobba i länderna de flyr ifrån. Det är lika viktigt som att jobba för flyktingar här. Båda behövs.
Jag engagerar mig för utbildning i Afghanistan för att utbildning är makt, makt över sitt eget liv. Ju mer jag vet om mig själv och min omgivning, desto mindre rädsla. Desto mer vet jag vilken väg jag ska gå, desto mer vet jag hur jag ska hantera min omgivning.
Vi i Sverige har ett ansvar att hjälpa dem som har det sämre ställt.
Swisha valfritt belopp till 900 78 08. #ByggaAfghanistan
