Inte långt från Media Centars lokaler i Sarajevos utkanter ligger Holiday Inn. Hotellet som med sin karaktäristiska gula fasad, då full av kulhål, blev världskänt under kriget i Bosnien-Hercegovina på 1990-talet. Det var här krigskorrespondenterna bodde och jobbade under de fyra år som Sarajevo var belägrat. Här sattes nyhetsagendan om kriget för världen utanför.

Medias makt och hur journalister både kan förstärka en konflikt och bidra till en lösning står idag på schemat hos Media Centar. Pernilla Ahlsén, journalist, och Jake Lynch, före detta BBC-reporter och chef för Centre for Peace and Conflict Studies vid universitetet i Sydney, leder en workshop om det som kallas för fredsjournalistik.

– Fredsjournalistik är krigsjournalistikens motpol. Metoden går ut på att flytta fokus från kriget, från konflikten mellan två parter, och titta på lösningar istället. Låta fler röster, inte bara politiker och militärer, få komma till tals. Ge bakgrund, inte bara rapportera händelser utan sammanhang, berättar Jake Lynch, som har vidareutvecklat fredsjournalistik från ett koncept som fredsforskaren Johan Galtung tog fram på 1960-talet.

Bidra till konfliktlösning

Tanken är att journalistiken genom att anta ett fredsperspektiv inte bara ger en mer rättvis bild av vad som sker utan också kan bidra till konfliktlösning.

Att låta fler röster höras innebär också att utmana könsstereotyper. Kvinna till Kvinna har under otaliga tillfällen genom åren sett exempel på hur kvinnor görs osynliga i rapportering från krig och vi skriver om det i skriften Peace Journalism. De är offer, utsatta för våld och övergrepp. Ofta anonyma och utan egen röst. Kvinnor får sällan frågor om vare sig kriget eller en lösning.

– Hur ska vi förstå en konflikt om inte alla får tala? Om inga kvinnor syns, vilken bild får vi då av kvinnor och deras verklighet? De är offer i krig, men så mycket mer. Om vi inte förmedlar en annan bild, så kommer aldrig kvinnors perspektiv fram och inte heller deras behov och idéer för förändring, menar Pernilla Ahlsén.

Pernilla visar stereotyper som genomsyrar media i allt från text till foto, om hur kvinnliga politiker tillfrågas om hur de får ihop livet med barn och jobb – en fråga deras manliga kollegor inte får. Om den exponerade kvinnokroppen. Om journalister som frågar kvinnor i krig om de blivit våldtagna och kan ställa upp på bild.

Flytta skammen

Deltagarna får reflektera över hur ett fredsperspektiv kan se ut vid rapportering om övergrepp i krig. Att lägga fokus på förövaren är ett exempel. Att flytta skammen från kvinnan till den som förgripit sig. Eller att lyfta de insatser som görs av kvinnorättsaktivister för att hjälpa de utsatta och utkräva rättvisa, som i filmen Kvinnornas krig.

Bland deltagarna finns forskare, journalister och representanter från civila samhället. De verkar alla i ett Bosnien som inte längre är i krig, men där de etniska motsättningarna fortfarande är starka. Politiken är uppdelad efter gamla fiendelinjer och makten tycks gå i arv. På stora kampanjskyltar runt om i stan, inför höstens val, syns Bakir Izetbegović – son till Alija Izetbegović som var president under kriget. Workshopen i fredsjournalistik ger en möjlighet till att reflektera över hur mediescenen ser ut och vad som kan göras för förändring.

– Våra medier är kanaler för politikernas åsikter. En av våra ledande politiker äger till och med en av landets tidningar. Människor känner inte att politiken är för dem, utan långt borta hos en elit, säger forskaren Melina Sadikovic, som också berättar hur kritiska medieröster hotas och tystas.

– Jag tycker mig se hur en slags krigsjournalistik används än idag, även om det inte handlar om väpnad konflikt. När Bosnien drabbades av kraftiga översvämningar i somras utsågs just vattnet till fienden. Det var vi mot vattnet och ingen reflekterade över varför det svämmade över. Det fanns ju flera faktorer som spelade in, bristande infrastruktur och dåligt byggda hus, men det fick inget utrymme, menar Dijana Gajić som jobbar på ett magasin för kvinnor i Banja Luka.

Alternativa historier

Sunita Dautbegović-Bošnjaković  jobbar på fredsorganisationen Forum ZFD. Hon tycker sig se en liten förändring, en öppning, i medias hållning till alternativa historier.

– Tills för bara några år sedan var det helt omöjligt att sälja in en positiv historia från kriget. Om grannar som hjälpte varandra över etnicitetsgränserna till exempel. Nu är dörren inte riktigt lika stängd.

Jake Lynch påpekar att fredsjournalistik inte bara är ett perspektiv att använda vid krig.

– Det fungerar så fort du har en konflikt i någon form. Det kan vara en samhällsförändring som människor reagerar olika kring, där har du konflikten. Att alltid se på händelser och skeenden från mer än ett håll är det centrala. Att inte bara fokusera på vem som ska vinna eller förlora ett krig.

Anna Lithander.