– Kvinna till Kvinna och våra samarbetsorganisationer ser ett skriande behov av att Irak går från ord till handling när det gäller att stärka skyddet mot våld mot kvinnor och flickor. Vi ser också behov av att uppmärksamma den akuta situation internflyktingkvinnor befinner sig i, säger Kvinna till Kvinnas fältrepresentant Emelia Frennmark.
Hon var på plats när Kvinna till Kvinna tillsammans med svenska och norska ambassaderna ordnade ett seminarium om våld mot kvinnor i Bagdad förra veckan. Inbjudna var irakiska och kurdiska kvinnorättsförsvarare, irakiska politiker och internationella aktörer.
Stoppa Jaafari-lagen
Iraks regering har åtagit sig att bekämpa våld mot kvinnor, bland annat enligt landets handlingsplan för FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet samt en nationell strategi för att motverka våld mot kvinnor. Därutöver finns inte mindre än 58 rekommendationer från FN:s kvinnokommission (CEDAW) som Irak är skyldiga att åtgärda senast 2016, bland annat att stoppa den omdiskuterade Jaafari-lagen som fortfarande finns på förslag.
– Iraks regering har många välformulerade planer och åtaganden. Men de är inte mycket mer värda än papperet de är skrivna på om de inte följs upp, säger Emelia Frennmark.
Suzan Aref från Women’s Empowerment Organization i Erbil var en av de kvinnorättsförsvarare som slet hårt för att få handlingsplanen för resolution 1325 på plats förra året. Hon är djupt besviken på att Iraks regering i hemlighet har dragit tillbaka budgeten.
– Det är som om vi bara skulle visa omvärlden att vi har en demokrati. Faktum är att även om Saddams diktatur har störtats befinner vi oss fortfarande i en diktatur – männens. Vi har till exempel en kvinnominister som varken har ekonomiska resurser eller lagar för att kunna skydda Iraks kvinnor från våld. Kvinnor har betalat ett högt pris under konflikterna i Irak, det här är inte acceptabelt!
Feministisk utrikespolitik
Situationen illustrerar ett problem som tyvärr är vanligt, enligt Emelia Frennmark, där omvärlden nöjer sig så snart ett land har antagit en handlingsplan mot exempelvis våld mot kvinnor. Här skulle den svenska regeringen kunna göra verklighet av sin vision om en feministisk utrikespolitik genom att gå ett steg längre:
– Feministisk utrikespolitik handlar om att jobba praktiskt och konkret, vilket i det här fallet handlar om att ställa uppföljande frågor som: Vad hände med den nationella handlingsplanen för 1325? Varför har den inte ens en budget? säger Emelia Frennmark.
En av de kvinnorättsförsvarare som deltog i Bagdad var Bushra Zaki från Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisation Pana Center i Kirkuk.
– Vårt viktigaste budskap handlade om problemet med barnäktenskap, som vi har sett en snabb ökning av på sistone. Många flickor förlorar sina rättigheter på grund av att de blir bortgifta tidigt, säger hon.
Enligt Iraks lagstiftning är gränsen för äktenskap 18 år, men samtidigt ger lagen utrymme för en rad undantag. Ett av de krav kvinnorättsförsvararna förde fram i Bagdad var därför att Iraks politiker tar bort dessa undantag. De krävde också att äktenskap som inte är registrerade – det vill säga som godkänns av religiösa ledare utanför det offentliga systemet – förbjuds, och att de som ”genomför” oregistrerade äktenskap straffas.
Bushra Zaki ser fram emot att fortsätta sätta press på makthavarna.
– Politikerna på seminariet lovade att framföra våra krav till de allra högsta beslutsfattarna. Kvinnoministern sa till exempel att hon ska se över lagstiftningen så att den bättre tillgodoser kvinnors rättigheter, säger Bushra Zaki.
Enas i gemensamma krav
Emelia Frennmark, som ser hur spänningarna ökar bland olika grupper i Irak, ser det som en stor framgång att aktivisterna lyckats enas i gemensamma krav inför mötet med politikerna i Bagdad. Hon beskriver hur Bushra Zaki, som är en sekulär kurdisk aktivist från Kirkuk, och Buthainah Mahmood, religiös sunniarab från Diyala, tillsammans presenterade problemen för internflyktingkvinnor.
– Många sunniaraber från Diyalaprovinsen har flytt till Kirkuk, men de lever fortsatt i en mycket osäker och farlig situation, kan inte gå i skolan och borgmästaren har hotat att de måste ut ur Kirkuk. Att kvinnorna i en sådan komplex situation ändå kan diskutera det här tillsammans inger hopp för möjligheterna att komma vidare, säger Emelia Frennmark.
Inbjudna till seminariet var främst kvinnliga politiker med engagemang för kvinnorättsfrågor.
– Det fanns en rörande överenskommelse om problemen med våld mot kvinnor i Irak. Många var också upprörda över att kvinnor inte har fått större inflytande i regeringen, där endast 2 av 27 ministrar är kvinnor, säger Emelia Frennmark.
Vad händer nu?
– Generellt är det fler alarmerande problem än lösningar som kommer fram. Men vi ska samla aktivisterna och se vilken nyckelfråga de vill fortsätta driva, där vi tror att vi har möjlighet att påverka. Den svenska ambassadören har också sagt sig vara positiv till att ha ett uppföljningsmöte med aktivister och politiker, säger Emelia Frennmark.
Karin Råghall
