Onsdagen 14 februari presenterade utrikesminister Margot Wallström regeringens utrikespolitiska deklaration för 2018. I en tid av ökad militarisering och nationalism, väpnade konflikter och ifrågasättande av människors rättigheter är arbetet för konfliktförebyggande, nedrustning och mänskliga rättigheter kritiskt. Vi välkomnar att Wallström ser ”diplomati, dialog och samarbete” som utrikespolitikens viktigaste verktyg. Att Wallström bekräftar att Sverige ska förbli alliansfritt och därmed inte ska söka medlemskap i Nato ser vi som positivt. Samtidigt oroar vi oss för den ökade militariseringen genom ökade militära satsningar, det nära samarbetet med Nato samt att Sveriges deltagande i EU:s militära samarbete PESCO lyfts fram som positivt i deklarationen. PESCO och Europen Defence Fund (EDF) visar på en utveckling där EU:s budget alltmer används i försvarssyfte. EU bör vara en stark aktör för nedrustning och fredsbyggande, inte bidra till ökade spänningar genom upprustning och ökad militarisering.

Vi välkomnar också att deklarationen lyfter den inrikespolitiska utvecklingen i Ryssland. Situationen är allvarlig för människor och organisationer som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter. Mer måste göras för att stötta det civila samhället i landet.

Kärnvapen

Förra året skrevs historia när FN:s konvention om ett kärnvapenförbud antogs, det största framsteget inom nedrustning på decennier. Regeringen deltog i förhandlingarna vilket IKFF välkomnat. Utvecklingen på kärnvapenområdet är alarmerande med ökade spänningar, moderniseringar, Nordkoreas kärnvapenprogram och Trumps nya kärnvapenpolicy som sänker tröskeln för att använda kärnvapen. Global säkerhet kan inte vila på kärnvapen. Ansvariga ledare måste stärka stigmat mot användningen av dessa vapen. Vi välkomnar därför att Wallström meddelar att Sverige vill stärka nedrustningsdimensionen i ickespridnings-avtalet (NPT). Det kan regeringen konkret göra genom att gå med i FN:s konvention om förbud mot kärnvapen och uppmana andra stater att gå med. Vi välkomnar också att deklarationen poängterar att de största kärnvapeninnehavarna, Ryssland och USA, måste förhandla om ömsesidig nedrustning samt utrikesministerns oro över hotet mot Iranavtalet.

Svensk vapenexport

Sveriges engagemang kring den akuta situationen i Jemen uttrycks i den utrikespolitiska deklarationen. Vi välkomnar Sveriges arbete inom FN:s säkerhetsråd för att hitta en politisk lösning. Samtidigt säljer Sverige vapen till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten som vid upprepade tillfällen bombat civila mål i Jemen. Det är en dubbelmoral utan dess like.

Ansvaret för vapenexporten ligger på Justitieminister Morgan Johansson, men hela regeringen, under ledning av statsminister Stefan Löfven, behöver ta ansvar. Den svenska vapenexporten är fortsatt en av de största målkonflikterna i svensk politik som direkt motverkar den feministiska utrikespolitiken, Politik för Global Utveckling samt Agenda 2030.

I slutet av oktober lade regeringen fram vapenexportpropositionen i riksdagen. I det nya lagförslaget står att allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter, eller grava brister i mottagarens demokratiska status, ska utgör hinder för beviljande av tillstånd. Formuleringarna är fortsatt luddiga, vilket öppnar för kryphål. Hur lagen kommer att tolkas i praktiken återstår att se men konsekvensen kan bli att Sverige, genom sin vapenexport, fortsatt kommer att legitimera stater som förvägrar sin befolkning grundläggande rättigheter. Det är en besvikelse efter sex års hårt arbete.

”Att investera i militära medel gör att vi hamnar i samma onda cirkel som har lett till att konflikten förlängts. Då vi står inför möjligheten till fred, vill vi att Sverige ska vara en allierad istället för att främja vapenhandeln”
– Katherine Ronderos, ordförande IKFF Colombia

Under 2017 tecknade Sverige ett militärt samförståndsavtal med Colombias regering och Saab planerar för export av Jas Gripen till landet. Sverige har stöttat fredsprocessen i Colombia, inte minst kvinnors deltagande, vilket vi välkomnar. Freden befinner sig nu i ett mycket bräckligt läge med omfattande attacker mot aktivister. Det militära samförståndsavtalet och eventuell vapenexport till Colombia står i direkt strid mot den feministiska utrikespolitiken, Agenda 2030 samt FN:s agenda om kvinnor, fred och säkerhet. Sverige måste fortsatt vara en stark röst för fred i landet.

Kvinnors deltagande

IKFF välkomnar att utrikesministern lyfter vikten av kvinnors deltagande och det kvinnliga medlingsnätverk som arbetar med konflikterna i Syrien, Afghanistan, Colombia och Ukraina. Kvinnors deltagande är avgörande för en hållbar fred och för att kvinnors rättigheter ska försvaras.

En politik som prioriterar kvinnors deltagande och rättigheter måste även prioritera det ekonomiskt. Pengar talar sitt tydliga språk och arbetet för kvinnorättsaktivister och kvinnoorganisationer runt om i världen är fortsatt underfinansierat vilket ökar hoten mot kvinnors säkerhet, försvårar organisering och motverkar långsiktiga lösningar. En omfördelning med ökade resurser för kvinnorättsorganisationers arbete krävs för långsiktig förändring. DR Kongo är ett tydligt exempel på en akut och mycket svår situationen för de som står upp för mänskliga rättigheter. Vi välkomnar utrikesministerns ställningstagande att verka för ett fredligt och demokratiskt maktskifte i landet och uppmanar regeringen att stärka detta genom exempelvis utökade sanktioner.

Migration och asylrätt

Utrikesminister Margot Wallström deklarerade att det är ”viktigt att EU får ett gemensamt asylsystem som är rättssäkert, humant och långsiktigt hållbart, där alla länder tar sitt ansvar”. Självklart måste fler EU länder leva upp till sina förpliktelser om asylrätten. Men den svenska migrationspolitiken fortsätter att försvåra för människor som flyr från krig och förföljelser och förslaget om ett gemensamt asylsystem inom EU strider mot FN:s flyktingkonvention. Vidare ser vi fortsatt allvarligt på det europeiska samarbetet med Libyen som stoppar människor på flykt från att ta sig till Europa, detsamma gäller Turkiet. Regeringen måste ta tydlig ställning mot den allvarliga antidemokratiska utvecklingen i landet.