nyhet av Latinamerikagrupperna

"Hur var det i Nicaragua?"

Skratt och glädje hos flickorna i samhället Santa Julia Foto: Katinka Richter
Den första frågan som folk ställer är ofta ”Hur var det i Nicaragua?” Även om jag förstår att det är en naturlig fråga drar jag alltid en suck innan jag svarar något i form av ”Det var fem månader, det var allt och inget, fantastiskt och svårt på samma gång.”

En ny värld

Jag minns när vi först kom till Nicaragua. Värmen som slog mot oss så fort vi steg ut från flygplatsen. Människorna som på rabblande spanska undrade om vi behövde en taxi. Bussfärden genom stan med tutande bilar, hojtande människor, palmträd och gatuförsäljare.

Graffitin på väggarna med ord som FSLN, Chaves och viva la revolucíon. Ord som vi diskuterat och läst om i månader, ord som tidigare bara varit historier men som nu lystes upp av längderna av gatulampor.

Första frukosten där ris och bönor kändes som något spännande och vi insåg att vi alltid behövde säga till för att slippa två stora skedar socker i kaffet.

Första mötena där vi alla satt som stora frågetecken medan vi fick höra om Nicaragua och organisationen vi skulle praktisera med. De flesta skrattade och log åt våra oförstående nickanden och uppmuntrade oss för varje litet ord vi lyckades få ur oss på spanska.

Första gången vi skildes åt, det är nu det händer, ut i samhällena, bort från varandra och tryggheten. Och sen, första gången vi träffade våra familjer och fick se det som skulle bli våra hem de närmsta fem månaderna.

För ett bättre liv

Nicaragua är ett land i förändring. 35 år efter revolutionen och det är mycket som fortfarande rör sig. Mycket som måste förändras och som kommer att göra det i takt med att världen ger landet möjlighet att göra så.

Varje dag kämpar människor för ett bättre liv, för fler valmöjligheter, för en bättre kvinnosyn. Vi fick se kvinnor som började producera sitt eget kaffe och arbetare som organiserade sig fackligt eller i kooperativ. Vi fick ta del av utbildningar om hiv/aids, könsroller, ekologisk odling, naturkatastrofhantering och chokladtillverkning.

Jag har förändrats

Vi fick nya familjer och vänner. Det här året och de fem månaderna i Nicaragua har gett mig både erfarenheter, lärdomar och engagemang. Även om jag inte vet hur än så vet jag att det har förändrat mig.

Så när folk frågar så svarar jag också alltid ”Jag skulle aldrig vilja ha det ogjort, det var en otrolig upplevelse”.

Katinka Richter
Praktikant, Latinamerikagrupperna

Katinka Richter
Skratt och glädje hos flickorna i samhället Santa Julia
Foto: Katinka Richter

- See more at: http://latinamerikagrupperna.se/sv/bloggar/katinka-richter/2014/07/03/hur-var-det-i-nicaragua#sthash.A7QFTx2Z.dpuf

Taggar

Volontär & utbyten