Sverige och Fiji stod värdar för FN:s Havskonferens i New York 5-9 juni. Diakonia deltog i den svenska delegationen som representant för nätverket CONCORD. En vecka av diskussioner kring en av världens stora utmaningar har stimulerat till idéer och nya samarbeten. Mål 14 som handlar om hållbara hav, visar tydligt hur hela Agenda 2030 hänger ihop.
Hållbara hav på dagordningen
Havskonferensen samlade politker, myndighetspersoner, forskar, näringslivsrepresentanter och civilsamhällesorganisationer från 140 länder. Genom att ta initiativ till konferensen har Sverige och Fiji bidragit till att lyfta upp mål 14 i Agenda 2030 om hållbara hav på dagordningen. Det visades upp en stark politisk vilja att agera för att nå målet under konferensen. Många länder tog tillfället i akt att påtala vikten av Parisavtalt och uttala sitt fulla stöd till att genomföra sina klimatåtaganden. Sambandet mellan tillståndet i haven och klimatförändringarna var ständigt närvarande, och i nästan varje sal gjordes referenser till Parisavtalet. Med sitt uttalande om att dra sig ur avtalet verkar det alltså snarast som att den amerikanska presidenten lyckats driva fram en storm av ambition och handlingskraft.
Åtaganden måste bygga på demokratiska beslut
Konferensen har resulterat i ett Call to Action och över 1300 frivilliga åtaganden från länder, företag, organisationer och individer. Men en genomlysning av åtagandena som institutet IDEA har gjort, visar att endast en handfull av dem betonar behovet av transparens, ansvarsutkrävande och mänskliga rättigheter i genomförandet. En hållbar förvaltning av haven, som bidrar till förverkligandet av hela Agenda 2030, måste bygga på demokratiska beslut.
Utarmade hav gör oss sårbara
Haven producerar hälften av det syre vi andas. De förser över 2 miljarder människor med deras huvudsakliga källa till protein. Haven har absorberat en tredjedel av alla växthusgasutsläpp från mänsklig aktivitet sedan den industriella revolutionens början och 90 procent av den extra värme som genererats av utsläppen. Idag hotas livet i havet av försurning, uppvärmning, föroreningar och överfiske.
När havsekosystemen utarmas och förändras minskar vår motståndskraft mot klimatförändringar. Konsekvenserna av ett ödelagt hav illustrerar hur hållbarhetsagendan hänger samman:
- Utan levande hav blir det svårare att utrota fattigdomen och minska hunger.
- Om vi inte begränsar växthusgasutsläppen genom hållbar ekonomi, jämställdhet och förnybar energi utrotar vi livet i haven än snabbare, likaväl som liv och ekosystem på land.
- Utan fredliga samhällen och globalt samarbete når vi inte några av målen.
Partnerskap är det nya ledarskapet
Ett mantra som upprepats många gånger under veckan är att partnerskap är det nya ledarskapet – för att genomföra förändringar och komma till rätta med globala utmaningar krävs samarbete mellan olika aktörer på lokal, nationell och regional nivå.
Det saknas inte exempel på viktiga samarbeten mellan privata och offentliga aktörer och forskningsvärlden. Men trots att många lyckade lokala initiativ som drivs av lokala organisationer och sociala rörelser lyfts fram, är exemplen på samarbeten med nationella och lokala aktörer färre. Frågor som rör fattigdomsbekämpning, rättigheter, jämställdhet, möjligheter till ansvarsutkrävande och deltagande diskuterades flitigt på konferensen – men sällan i samma rum där möjligheterna med en blå ekonomi avhandlas.
Blå ekonomi måste växa underifrån
En socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar blå ekonomi behöver växa underifrån. Den hållbara blå ekonomin måste bygga på perspektiv och erfarenhet från olika grupper, ge utrymme för lokala initiativ att växa, för småskaliga entreprenörer att utveckla sina idéer och för kvinnor, män, unga och gamla i kustområden att delta i beslut som berör dem.
Ansvaret för det fortsatta arbetet vilar nu på alla de som gjort frivilliga åtaganden. Alla vi andra har ett ansvar att efterfråga resultat och att vara en del i strävan att uppnå Agenda 2030.
