I debatten kan det verka som att vi måste välja mellan att hjälpa människor på flykt eller att fortsätta vara en av de största aktörerna inom bistånd. Det är inte sant. Det handlar om val och om prioriteringar. Var pengarna tas ifrån handlar om politik.
Regeringen överväger att minska biståndsbudgeten med 20 miljarder nästa år. Pengarna ska i stället riktas om till att ta emot människor som nu tvingas fly till Sverige från krig, våld och förtryck.
Stefan Löfven har slagit fast att hela Sveriges regering är feministisk. Han har stoltserat med detta budskap i Sverige och i FN. Magdalena Andersson har deklarerat att arbetet för jämställdhet ska drivas både på hemmaplan och globalt.
En feministisk regering står upp för den internationella rätten i alla sammanhang, särskilt när den ifrågasätts. Det är en självklarhet att Sverige ska ta emot människor som tvingas på livsfarlig flykt från krig och förtryck, med hopp om trygghet. Vi måste säkerställa dessa människors säkerhet, det är vår skyldighet som medmänniskor. Vårt rika land har råd.
Om biståndet halveras riskerar det drabba modiga kvinnorättsaktivister, som våra kollegor i IKFF Nigeria, DR Kongo och Kamerun. De arbetar varje dag under svåra omständigheter för att skapa mänsklig säkerhet och hindra nya våldsamheter från att bryta ut. Deras arbete är inte en bonus vi kan välja att stödja ibland. Den feministiska utrikespolitiken kan inte bedrivas utan dessa kvinnor kamp. De bygger fred, outtröttligt med risk för sina liv.
IKFF kräver att Sveriges feministiska regering står upp för den internationella rätten och feministiska principer i handling. Sveriges feministiska regering kan inte gå till historien som den som halverade svenskt bistånd.
