Hur fick du upp ögonen för Afghanistan?
Jag såg Khaled Hosseinis film Flyga drake och gjorde ett skolarbete om Sovjetunionens invasion av Afghanistan. Landets skönhet men även öde fångade mig. Jag var 16 år, började få lite ordning på mina tankar om världen och insåg vikten av att arbeta feministiskt på alla plan. Kvinnors och barns rätt till utbildning är något av det viktigaste att få ordning på, inte minst i Afghanistan.
Vilka är dina utmaningar just nu?
Att googla allt jag inte förstår. Även om jag inte är färdig lärare än så är jag van vid att stå framför en klass och arbeta pedagogiskt. Men nu är jag på ”andra sidan”, och måste förstå hur allt hänger ihop ur en stor internationell organisations perspektiv och hänga med i det interna språkbruket. Det är svårt ibland.
Vad är det bästa med att jobba här?
Jag känner mig väldigt privilegierad som får komma ut i världen redan innan jag är färdigutbildad. Jag älskar nya miljöer och kan inte ens sova i bilen på väg hem från kontoret, vilket jag annars är bra på. Jag måste ju titta på allt spännande vi kör förbi!
Har du en favoritplats i Kabul än?
Darulamanpalatset var häftigt, men när våren kommer vill jag få upp utemöbler till takterrassen på gästhuset där jag bor. Därifrån syns de otroliga bergen som omger staden. Dem kan jag titta på hur länge som helst. Annars gillar jag min kollega Tamaras
kontor, där finns det svenskt kaffe!
