Hittills har endast åtta vinimportörer svarat vilket leder till frågan hur arbetarnas villkor prioriteras egentligen?

Vi ser positivt på att flera av de svarande vinimportörerna uppger att de arbetar efter uppförandekoden BSCI (Business Social Compliance Initiative) och certifieringen WIETA (The Wine and Agricultural Ethical Trading Association). Här är några exempel på vad vinimportörerna skrev i sina svar:

”Den största utmaningen har varit att driva arbetet vidare nedåt i leverantörskedjan, de producenter vi arbetar med har väldigt god standard […] på sina egna anläggningar men har tidigare varit ganska dåliga på att följa upp frågorna med sina underleverantörer.”

”Begreppet levnadslön är bra men svårt att definiera. Självklart blir det ännu svårare när det gäller arbete under säsong, hur ska resten av året finansieras för den som bara har möjlighet till säsongsarbete?”

”Vi har de senaste åren fört en löpande dialog med våra producenter och förklarat vikten av att erbjuda bra arbetsvillkor för arbetarna i vingårdarna. Rent konkret har denna kommunikation tagit form i både personliga samtal med ledningen men även genom olika former av CSR-checklistor och så kallade self assessment questionnaries”

”Målet är att inom en rimlig framtid vara 100% WIETA”

Det är såklart glädjande att vinimportörerna säger att de driver ett förändringsarbete för ökad hållbarhet. Men samtidigt vet vi att uppförandekoden BSCI inte ställer krav på kontakt med fackliga organisationer, med andra ord de som har koll på situationen för lantarbetarna.

Utan lantarbetarnas perspektiv tror varken vi eller våra samarbetsorganisationer att det går att skapa en hållbar vinproduktion. Trots att många vinimportörer poängterar att de garanterar en minimilön vet vi att den inte går att leva på.

Vi kommer därför att fortsätta kampen för schysta arbetsvillkor och löner som går att leva på.