"Permobilen betydde frihet för mig"
Hon viker ner bandaget om sin vänstra fot som skadades under kriget i somras. Hon saknar känsel på fotens utsida, men inuti värker foten. Fast värre än fotskadan är kanske förlusten av hennes eldrivna permobil.
– Den blev helt förstörd under kriget. Den går inte att reparera. Att förlora den var som att förlora en del av mitt liv. Permobilen betydde frihet för mig, säger tjugoettåriga Abeer Al-Horokly.
Vi träffar henne på Al-Salams Sports Club i Gaza som har blivit en mötesplats för kvinnor med fysiska funktionshinder. – Jag kommer hit nästan varje dag, säger Abeer Al-Horokly, med ett stort leende.
Liksom de flesta kvinnorna i lokalen sitter hon i rullstol. Hon har en medfödd skada i benen som gör att hon inte kan gå. En vän berättade om Al-Salams Sports Club på Facebook och visade ett foto från centret. Då hade Abeer just slutat skolan och en dag för tre år sedan tog hon sig hit på egen hand utan att någon i hennes familj visste om det. Den förhärskande attityden i Gaza är att funktionshindrade inte ska vara aktiva, det ”normala” är att de håller sig hemma. Eller kanske snarare att de hålls hemma.
När hennes familj senare besökte centret var det ingen som hade några invändningar längre. Hon visar hur elegant hon hanterar ett spjut sittande i rullstol. Kulstötning, spjut och diskus är favoriter. Idrottsträningen får henne att må bra och känna sig delaktig.
Israelisk militär gick in i bostadsområdet
Hon bor tillsammans med sin familj i Al-Shujaya i östra Gaza, ett av de områden som förstördes mest under Israels angrepp i somras. Hela bostadskvarter ligger i ruiner och ett sjukhus jämnades med marken. Skolan för flickor med fysiska funktionshinder, som Abeer gick på under en tid, finns inte heller kvar. Abeer berättar om dramatiken när israelisk militär gick in i bostadsområdet:
– Jag lämnade hemmet före resten av familjen eftersom jag inte kan ta mig fram lika fort som de. Rullstolen träffades baktill så jag ramlade omkull. Det var dammigt omkring mig, men jag såg att det låg flera döda på gatan. Då drömde jag att jag kunde springa.
En granne bar iväg henne och de lyckades undkomma.
– Jag hörde att pappa ropade efter mig men jag var så chockad att jag inte kunde svara.
Efter vapenvilan är Abeer beroende av att ena brodern eller någon vänlig granne skjutsar henne till träningscentret. Under de senaste sex åren har Abeer upplevt tre krig: 2008-2009, 2012 och 2014. De har gjort alla idrottsaktiviteter omöjliga. Tillvaron under krigen har handlat om att klara dagen.
Idrotten stärker självförtroendet
Mohammed Alarabi, som leder verksamheten vid centret berättar att centrets tränare fortbildar idrottslärare och studenter i hur funktionsnedsatta bör bemötas. Den här dagen tränar tolv unga kvinnor på Al-Salams Sports Club. Ljudnivån är hög och stämningen uppåt. Det skrattas och pratas. Annars brukar kvinnor i Gaza hålla en låg profil och varken synas eller höras mycket. I synnerhet inte kvinnor med funktionsnedsättningar.
– Vi ser hur våra deltagares självförtroende växer av idrotten. Och så blir de hjältar för andra kvinnor med funktionsnedsättningar, säger Mohammed Alarabi.
