Latinamerika, hur kom det sig egentligen att jag fastnade för den här kontinenten? Jag har fått frågan många gånger, både i Latinamerika och i Sverige. Ärligt talat har jag blivit förvånad varje gång. Dels för själva frågan; jag har knappt själv insett att jag förälskat mig i Latinamerika, och dels för att jag inte har något svar.

Kan det måhända vara min fantastiska spansklärare på gymnasiet som fick upp mitt intresse genom att berätta om alla hennes äventyr i den spansktalande världen, om den underbara kulturen och det fantastiska språket?

Eller min gymnasielärare i utvecklingsstudier som fick mig att sätta världsordningen i perspektiv, gav mig en ny kontext, gav mig friheten att tänka fritt och ifrågasätta de rådande strukturerna i samhället?

Eller min bror och alla konversationer om hur skevt världen är uppdelad, hur allt handlar om girighet och avsaknad av medmänsklighet.

Förmodligen en kombination. Huvudsaken är att mitt intresse för Latinamerika, utvecklingsfrågor, mänskliga rättigheter och möten med andra människor inte har fått hamna i skymundan. Istället har jag underhållit mina intressen genom studier, resor, aktivism och ren och skär nyfikenhet. Jag tror det annars är vanligt att ett intresse för utvecklingsfrågor kan kännas alldeles för stort och otydligt att ”ta tag i” och förverkliga.

Hur det hela började

Min egen bana inleddes med spanskstudier på högstadiet. På gymnasiet läste jag en samhällsvetenskaplig linje med inriktning på utvecklingsfrågor. Där fick jag möjligheten att genomföra ett fältstudiearbete på ön Lamu utanför Kenyas kust, vilket var min stora inkörsport till den här ”världen”.

Under min gymnasietid hade jag ynnesten att ha otroligt engagerade och uppmuntrade lärare, vilka varit mina stora inspirationskällor. De har även varit ett stort stöd när jag sökt mig till olika projekt och organisationer. De har tagit reda på information och tipsat - och fått mig att inse att en kan mer än vad en tror.

Efter min gymnasietid åkte jag till Mexiko och arbetade som volontär i sex månader på organisationen Piña Palmera. Det är en organisation och center som arbetar med och för personer med funktionsnedsättning i provinsen Oaxaca, en av Mexikos fattigaste regioner. Min volontärtid där var otroligt givande både för mig på ett personligt plan och på ett mer professionellt plan.

Universitetet ett naturligt och nödvändigt steg

Hösten 2012 började jag studera Politices kandidat-programmet vid Lunds Universitet. Det kändes som ett naturligt steg. Och även som en nödvändighet att få komplettera mina tidigare erfarenheter med akademiska studier.

Mitt huvudämne är samhällsgeografi, vilket till synes kan vara ett oklart ämne. För min del har ämnesvalet inneburit att jag har kunnat forma min utbildning väldigt fritt och rikta in mig på det jag själv har tyckt varit intressant: utvecklingsgeografi, samhällsplanering och humangeografi.

Praktiktermin hos Forum Syd i Colombia

Som avslutande kurs inom Politices kandidat-programmet gör jag denna termin praktik vid Forum Syds landkontor i Colombia. Jag har nu varit här i snart tre månader och jag har lärt mig så otroligt mycket!

Anledning till att jag ville göra praktik var att få kombinera mina akademiska studier med praktiska erfarenheter och kunskaper. Jag kan tycka att det ofta saknas på universitet, och ser på praktikterminen som en ytterligare dimension och möjlighet inom min universitetsexamen.

Här på Forum Syd Colombia är jag praktikant inom kommunikation, ett ämne som jag inte hade särskilt stora förkunskaper om, men som intresserar mig mycket eftersom det är en stor del av arbetet hos organisationerna i civilsamhället.

Folkbildning, påverkansarbete och opinionsbildning är grundstenar för att kunna bedriva utvecklingsarbete. Här får jag både lära mig rollen som kommunikatör, men också fördjupa mig i allt som Forum Syd och deras samarbetsorganisationer arbetar med i den Colombianska kontexten.

Forum Syds fokusområden är demokrati och mänskliga rättigheter, genusfrågor och hållbar utveckling. Här i Colombia har arbetet främst fokus på marginaliserade grupper som jordbrukare, afrocolombianer, urbefolkning och kvinnor.

Med tanke på den rådande beväpnade konflikten, bristen på mänskliga rättigheter och ständiga hot från såväl nationella som internationella aktörer har mina erfarenheter och vistelse här i Colombia varit oerhört lärorik. Inledningsvis var det en stor omställning och innebar en anpassningsprocess till det colombianska samhället, där även språket tar sin tid att komma in i. Men tack vare ovärderligt hjälpsamma och omhändertagna kollegor och vänner här har det hela tiden varit bra erfarenheter och upplevelser som ackompanjerat mig.

Hur ser en vanlig dag på praktiken ut?

En vanlig dag på kontoret här i Bogotá inleds vid 9-tiden på morgonen. Oftast har jag olika möten inplanerade, så som arbetslagsmöten, möten om organisationsutveckling, fondansökningar, projektformuleringar och planering av kommande samarbeten med organisationer från civilsamhället.

Det anordnas en hel del föreläsningar och konferenser för såväl allmänheten som inbjudna organisationer här i Bogotá rörande aktuella teman i Colombia. Jag ser till att vara närvarande på dessa föreläsningar och rapporterar om den aktuella debatten i organisationens sociala medier.

Jag har även fått möjligheten att vara med och anordna ett stort event här i Bogotá som vi hade i mars, vilket var en avslutningsworkshop- och konferens för ett fleraårigt projekt som Forum Syd drivit i samarbete med EU.

Dessutom har jag fått åka med på en fältresa till staden Ibagué där vi höll en konferens med våra samarbetsorganisationer inom jordbruks- och miljöfrågor, vilka tillsammans med Forum Syd arbetar för rätten till deras mark samt motstånd mot exploatering och föroreningar som främst orsakats av vattenkraftsutvinning.

Överlag är min uppgift som kommunikatör att se till att nå ut med Forum Syd Colombias arbete och upplysa om den aktuella samhällsdebatten i Colombia - vilket ofta leder oss till den beväpnade konflikten. Detta gör Forum Syd genom sina sociala kanaler vilka innefattar hemsidan, Facebook, Twitter och Instagram.

”Lär mig något nytt varje dag”

Något som ofta slår mig när jag är här på Forum Syd i Colombia är hur tacksam jag är över allt jag får vara med om och lära mig. Varenda dag lär jag mig nya saker; om det inte handlar om praktiska saker så som organisationsstruktur, projektplanering och fondansökningar, lär jag mig minst lika mycket av de vardagliga konversationerna med såväl kollegor som vänner; om hur det är att verka och leva i ett land i beväpnad konflikt, i ett land med en rådande macho-kultur, men också i ett land med så stor rikedom av natur och goda människor som kan njuta av livet och uppskatta det lilla!

Att göra praktik i Colombia har gett mig möjligheten att omsätta mina tidigare akademiska studier och erfarenheter i praktiken. Och just inom utvecklingsfrågor tror jag att det är otroligt viktigt att vara ”på plats” för att på riktigt förstå hur arbetet går till och omsätts i verkligheten.

Utvecklingsstudier är visserligen något som går att studera på distans, men för att få hela förståelsen är det nödvändigt att även ha erfarenhet av arbetet i den aktuella kontexten.

Därför rekommenderar jag verkligen samtliga intresserade av dessa teman att: visa framfötterna, var lyhörd, tro på dig själv och ge dig ut för att upptäcka världen och allt vackert som finns där!

Un abrazo,

Maria Hammarling
Kommunikationspraktikant, Forum Syd Colombia