Olagliga bosättningar eller plundring av naturresurser leder ofta till en utveckling där respekten för de mänskliga rättigheterna undermineras, samtidigt som ekonomisk och social utveckling hindras. Ockupationsmakten sätter normala marknadsekonomiska principer ur spel när de egna företagen gynnas i allt från exportmöjligheter till tillgång av nödvändig infrastruktur, medan det lokala näringslivet inte får ta del av samma fördelar.

Gynnar de egna företagen

Typiska exempel är Rysslands frikostiga bidrag till etablering av ryska företag på det ockuperade Krim, liksom Israels ekonomiska subventioner till företag i olagliga israeliska bosättningar som även tillåts bedriva en verksamhet där miljökraven är lägre än för företag i Israel. Exemplen slår inte bara mot den lokala affärsverksamheten på Krim och det palestinska territoriet, utan leder även till orättvisa konkurrensfördelar gentemot ryska och israeliska företag som arbetar lagligt.

Avsaknaden av en normalt fungerande marknadsekonomi leder till arbetslöshet och brist på utveckling, och till att människor som normalt skulle kunna försörja sig själva tvingas att leva på bistånd.

EU-sanktioner mot vissa länder ...

EU har infört kännbara sanktioner mot rysk industri som etablerat sig på det ockuperade Krim, samt mot turkiska företag med verksamhet på cypriotiskt territorium. Detta är bra och det visar att EU inte accepterar brott mot den internationella rätten.

Men det finns också beklagliga undantag och situationer där EU borde gå längre. Det gäller både situationen på det ockuperade palestinska territoriet och i det ockuperade Västsahara, där såväl ockupationsmaktens bosättningar som utnyttjande av naturresurser på ockuperad mark strider mot internationell rätt. I både Palestina och Västsahara har ockupationsmakterna dessutom byggt murar som till stora delar ligger långt inne på ockuperat område. Detta är inte bara olagligt utan försvårar även det dagliga livet för civilbefolkningen.

... och särbehandling av andra

Trots att EU-domstolen tydligt har slagit fast att det är invånarna i Västsahara – och inte ockupationsmakten Marocko – som har beslutanderätt över sitt territorium, har EU-parlamentet signerat ett fiskeavtal med ockupationsmakten Marocko, som även inkluderar Västsahariskt territorialvatten.

Kan det vara så att många EU-länder och EU-parlamentariker hellre bortser från lagen för att inte riskera att Marocko skulle vägra ta emot flyktingar som utvisas från EU? Eller att Marocko börjar släppa igenom stora mängder flyktingar på väg till EU-länder?

Även olagliga israeliska bosättningar särbehandlas av EU. Även om EU-domstolen nyligen slog fast att produkter från bosättningar måste ursprungsmärkas i alla medlemsländer, finns det idag inte något direkt förbud mot ekonomiskt samarbete med illegala bosättningar eller import av bosättarprodukter.

Det finns heller inga sanktioner mot individer som bidrar till de brott mot internationell rätt som bosättningarna innebär, exempelvis de som deltar i olaglig exploatering av naturresurser på ockuperad mark. Här finns en tydlig skillnad mot EU:s policy gentemot Krim och Cypern.

Ökar biståndsbehovet och försvagar demokratin

Israels illegala bosättningar på det ockuperade palestinska territoriet är inte bara ett av de allvarligaste hindren för fred, det hindrar också den palestinska ekonomin att utvecklas och bidrar därigenom till det stora behov av bistånd som skapas genom arbetslöshet och bristande social utveckling.

Bosättningarna bidrar dessutom till många av de brott mot de mänskliga rättigheterna som drabbar den palestinska civilbefolkningen.

Även många israeler varnar för att bosättarpolitiken underminerar den israeliska demokratin, vilket drabbar både palestinier och israeler.

Förbjud handeln med olaglig verksamhet

Internationell rätt skall inte vara ett smörgåsbord där man väljer och plockar det som passar för tillfället. EU har satt upp mycket höga mål för att främja demokrati, mänskliga rättigheter liksom ekonomisk utveckling. Om Europas demokratier skall vara trovärdiga i dessa ambitioner måste de också visa att det finns konsekvenser för den som bryter mot lagen.

Det är dags att förbjuda all typ av ekonomisk samverkan med olaglig affärsverksamhet på ockuperat territorium, och att införa tydliga sanktioner mot individer som bidrar till att göra sådan verksamhet möjlig. EU måste istället satsa resurser på möjliggöra, stötta och utveckla lagligt företagande och handel för civilbefolkningen i konfliktområden. Oavsett om det gäller cypriotiskt territorium, Krim, Palestina eller Västsahara.

Joakim Wohlfeil
policyrådgivare - konflikt och rättvisa, Diakonia