Elva personer arbetade på Warvins kontor i Sinjar. Nio av dem är yezidikurder och tog sin flykt till bergen när Islamiska Staten, IS, stormade staden och tog över deras kontor i början av augusti. En av dem som stannade kvar, en sunnimuslim, har berättat för sina kollegor hur människor som var kvar i staden tillfångatogs av IS. Hon blev vittne till hur IS kidnappade ett femtiotal kvinnor, främst yezidier. Sedan dess har Warvin inte kunnat genomföra något arbete i Sinjar överhuvudtaget.

– Det är ett stort problem, eftersom vi var den enda organisation som hjälpte kvinnor i området, säger Khanda Zrar, programansvarig på Warvins kontor i Erbil.

Otillräcklig internationell hjälp

När vi når varandra på Skype har hon precis kommit tillbaka från ett möte med en amerikansk givarorganisation. I irakiska Kurdistan finns över 1,2 miljoner internflyktingar, och detta är i nuläget Warvins största fokus. Den internationella humanitära hjälp som når fram är långt från tillräcklig.

Människor bor i kyrkor, skolsalar och halvfärdiga byggnader, eftersom det inte finns några flyktingläger. Behoven av mat och kläder är stora, men då ingen vet exakt var alla internflyktingar finns är Warvins och andra NGO:s utmaning för tillfället att alls hitta de hjälpbehövande.

– Det råder stor brist på hjälpinsatser för internflyktingarna. I nuläget behövs framför allt mat och kläder, men snart kommer de att behöva sjukvård, rättslig hjälp och någonstans att bo. Många bor nu i skolor som har sommarstängt. I Dohuk, som har tagit emot allra flest internflyktingar och nu huserar över 400 000, är det katastrof. De vet inte vad de ska göra av alla människor när skolorna öppnar igen den 15 september, säger Khanda Zrar.

Syriska flyktingar i skymundan

Ett annat problem är att få lyckades få med sig sina ID-kort, vilket kommer att göra det mycket svårare för dem att bli registrerade som internflyktingar; en förutsättning för att få ordentlig hjälp.

Khanda Zrar har förtvivlan i rösten när hon talar om flyktingsituationen. Förutom de nyanlända internflyktingarna bor drygt 200 000 flyktingar från Syrien i irakiska Kurdistan. Dessa har mer eller mindre glömts bort.

– På grund av krisläget fokuserar många NGO:s enbart på internflyktingar nu, säger hon.

Jag frågar hur hon och resten av Warvins personal har haft det den senaste månaden. IS var vid ett tillfälle endast 20 minuter från Erbil, då höll hela staden andan.

– Det var en torsdag. Jag var så otroligt rädd, faktum är att vi alla var vettskrämda, några försökte fly. Vi var inte alls förberedda på det här, säger Khanda Zrar.

Kollegor flydde till bergen

Under några dagar var hennes lokala marknad, som vanligtvis kryllar av folk, tom på människor. Men situationen har förbättrats sedan dess.

– Nu ser man på människors ansikten att de är lugnare. Vi känner inte längre att IS hotar Erbil. Det största problemet nu är inte rädsla för IS – det är hur vi ska ta hand om alla internflyktingar.

Jag frågar försiktigt om kollegorna, som tvingades fly upp i bergen. Hennes röst får en annan ton. En av Khanda Zrars kollegor fick tillbringa flera veckor uppe i de sommarheta Sinjar-bergen, i en temperatur på 40-50 grader.

– Det fanns ingen mat eller vatten. Under två dagar kunde varje person få en brödbit att klara sig på. Alla var uttorkade. De fick kämpa mot värme, hunger, törst och rädslan för IS. Efter allt de gått igenom befinner de sig nu i ett mentalt tillstånd som vi inte vet hur vi ska bemöta, särskilt inte de kvinnor som blev våldtagna av IS. Det är också något vi kommer att få jobba med, säger Khanda Zrar.

Lära ut självförsvar

Warvins vanliga arbete är till största del är satt på paus i det krisartade tillstånd som irakiska Kurdistan befinner sig i. Men organisationen kommer snart att återuppta sitt stöd till syriska flyktingkvinnor och internflyktingkvinnor.

– Kvinnor utsätts för mycket våld i flyktinglägren, av sina män och familjer. Det händer att männen tar ut sin frustration genom att slå kvinnorna. Vi behöver se till att de kan få juridisk hjälp och att de blir medvetna om sina rättigheter, säger Khanda Zrar.

Hon berättar att Warvin har planer på att lära ut självförsvar bland kvinnor i Sinjar, så att de på sikt ska kunna försvara sig själva. Khanda Zrar riktar en tydlig uppmaning till Sverige och omvärlden att stödja långsiktiga projekt i regionen, inte minst riktat till de minoritetsgrupper som utsätts för förföljelse. Men det akuta behovet just nu är humanitärt stöd till internflyktingarna.

– Stödet från internationella organisationer är begränsat. Varken vi NGO:s eller den kurdiska regeringen kan lösa allt det här själva.

Karin Råghall
Kvinna till Kvinna