Tillgång till vatten är en mänsklig rättighet. Men i många länder privatiseras vattnet, något som också leder till fler osäkra anställningar. I Sydamerika har facken inom vattensektorn enat sig för att möta utmaningarna.
– Privatisering av vatten är inte bara problematiskt ur kostnadssynpunkt, utan också arbetsrättsligt. Arbetsvillkoren och de fackliga rättigheterna på de privata företagen inskränks ofta, säger Nayareth Quevedo Millán, projektkoordinator på det globala facket PSI:s regionalkontor i Chile.
Millán jobbar med det projekt som svenska förbundet Vision och det globala facket PSI, med stöd av Union to Union, driver för anställda inom vattensektorn i Chile, Uruguay och Paraguay. Projektet, som avslutas i år, går bland annat ut på att kräva schysta arbetsvillkor, utveckla ett regionalt nätverk och kampanja för alla människors rätt till rent vatten.
Vi ville också att de fackliga organisationerna i Chile skulle berätta om sina erfarenheter, vad privatiseringen av vattnet betytt för medborgarna när det kommer till kostnader och arbetsvillkor.
– I Uruguay är vattnet kommunalt och det är förbjudet enligt lag att privatisera vattnet, medan verkligheten i Chile är raka motsatsen. Där är allt privatiserat, säger hon.
Att utbyta erfarenheter mellan länderna och samarbeta har därför varit en viktig komponent i projektet.
– Vi ville att de andra länderna skulle lära sig av erfarenheterna från Uruguay eftersom flera länder, som exempelvis Paraguay, velat efterlikna privatiseringspolitiken i Chile och sett det som en föregångsmodell. Vi ville också att de fackliga organisationerna i Chile skulle berätta om sina erfarenheter, vad privatiseringen av vattnet betytt för medborgarna när det kommer till kostnader och arbetsvillkor.
För att kunna möta hoten om privatisering har en annan viktig del varit att ena de olika fackliga organisationerna.
– Att skapa ett fackligt nätverk inom vattensektorn har varit viktigt, bland annat för att stötta de fack som känt sig ensamma i sin kamp. I Paraguay finns exempelvis sju olika fackliga organisationer bara inom vattensektorn och projektet har också hjälpt dessa organisationer att ena sig, något som tidigare varit otänkbart.
I år avslutas projektet, och Nayareth Quevedo Millán menar att hon redan ser att det lett till förändring.
– Framförallt så har fackliga ledare och deras organisationer fått kapacitetsutveckling, och kampanjen för kommunal vattenförsörjning och vatten som en mänsklig rättighet, liksom för schysta arbetsvillkor, har fått fäste hos allmänheten. Projektet har också bidragit till att facken inom sektorn nu har större möjligheter att påverka de lagstiftningsprocesser som pågår i länderna, säger hon.
De fackliga organisationerna kommer nu att fortsätta sitt arbete på egen hand.
– Nu har de verktygen för att fortsätta framåt.
