Oxfams nya rapport avslöjar en stor skillnad i utbildningsmöjligheter för barn beroende på familjens inkomst och tillgångar.
I låginkomstländer är det sju gånger mindre sannolikt att ett barn som lever i fattigdom går ut gymnasiet jämfört med ett barn från en rik familj. Inkomst, precis som etnicitet, geografi och kön är en avgörande faktor för vem som får tillgång till utbildning. Många av världens fattigaste flickor sätter aldrig sin fot i ett klassrum.
- Alla barn har rätt till utbildning, inte bara de med föräldrar som kan betala. Regeringar som inte investerar tillräckligt i allmän, gratis utbildning sätter barns framtid på spel och bidrar till ett ojämlikt samhälle, säger Robert Höglund, kommunikationschef för Oxfam Sverige.
Många av världens fattigaste flickor sätter aldrig sin fot i ett klassrum
Skolor i rika områden tenderar dessutom få mer stöd än skolor i fattigare områden som ofta är överfulla, saknar behöriga lärare och resurser som till exempel läroböcker och toaletter. I länder som Malawi, Burkina Faso, Madagaskar, Lesotho och Senegal går över hälften av de statliga utbildningsresurserna till den rikaste 10 procenten.
Ojämlikt även i rika länder
Även i rika länder är det endast 75 procent av barn från familjer i fattigdom som går ut gymnasiet, jämfört med 90 procent bland barn från de rikaste familjerna.
Rapporten ”The Power of Education to Fight Inequality” visar en tydlig koppling mellan brist på investeringar i gratis utbildning och antalet barn som inte går i skolan. Den belyser också hur privatisering av utbildning driver på ojämlikheten. Alla typer av skolavgifter får som resultat att barn som lever i fattigdom exkluderas. Skolor med låga avgifter måste också hålla nere kostnader genom att betala ut extremt låga löner till okvalificerade lärare, vilket påverkar utbildningskvalitén. Samtidigt har inkluderande utbildningssystem visat sig ha positiva effekter för att minska ojämlikheten.
- Regeringar måste investera i gratis utbildning för att alla barn ska ha samma förutsättningar. Att beskatta rika individer och företag mer rättvist skulle kunna hjälpa till att betala för det, säger Robert Höglund.
