Europeiska regeringar är medansvariga till människorättskränkningar på tiotusentals flyktingar och migranter som frihetsberövas under omänskliga förhållanden i Libyen, det konstaterar Amnesty International i en ny rapport i kölvattnet av de globala protesterna om slavhandeln i Libyen.
Rapporten Libya’s dark web of collusion redogör för hur europeiska regeringar är medansvariga till de systematiska övergrepp och utnyttjanden som den libyska kustbevakningen, libyska myndigheter och smugglare utsätter flyktingar och migranter för, i syfte att stoppa människor från att korsa Medelhavet.
Rapporten bygger på över 70 intervjuer med flyktingar och migranter som gjorts i Italien och Tunisien under juli 2017.
- Hundratusentals flyktingar och migranter är fast i händerna på libyska myndigheter, miliser, väpnade grupper och smugglare, som ofta arbetar tillsammans för ekonomisk vinning. Tiotusentals hålls i överfulla förvar på obestämd tid där de utsätts för systematiska kränkningar. Europeiska regeringar är inte bara medvetna om övergreppen utan gör sig också medansvariga till brotten genom att medverka till att de libyska myndigheterna stoppar flyktingar och migranter från att korsa medelhavet, säger Madelaine Seidlitz, ansvarig för Amnestys arbete med flyktingar och migranter i Sverige.
Sedan slutet av 2016 har EU-medlemmar, i synnerhet Italien, vidtagit en rad åtgärder som syftar till att stänga resvägar för flyktingar och migranter genom Libyen och hela centrala Medelhavet - utan att ta hänsyn till vilka konsekvenser det får för människor som är fast inom det laglösa Libyens gränser.
EU-medlemmar har bidragit med tekniskt stöd till Libyan Department for Combatting Illegal Migration (DCIM), som driver förvaren där flyktingar och migranter hålls godtyckligt på obestämd tid och utsätts för grova människorättskränkningar, däribland tortyr. Även överenskommelser har ingåtts med libyska myndigheter och ledare i stammar och väpnade grupper för att uppmuntra dem att inte delta i människosmuggling utan i stället öka gränskontrollerna i södra delen av landet.
Förvar, utpressning och exploatering av flyktingar och migranter
Att olaglig inresa är kriminaliserat i Libyen har, i kombination med att det saknas lagstiftning och praktisk infrastruktur som ger skydd till flyktingar i behov av skydd och offer för människohandel, resulterat i att en stor mängd människor godtyckligt frihetsberövats på obestämd tid. Dessa frihetsberövanden har blivit det främsta sättet att hantera migration i landet.
Nära 20 000 människor lever idag i dessa överfulla förvar under vidriga förhållanden.
Flyktingar och migranter som tillfångatas av den libyska kustbevakningen skickas till DCIM:s förvar där de utsätts för fruktansvärda övergrepp. Nära 20 000 människor lever idag i dessa överfulla förvar under vidriga förhållanden. De migranter och flyktingar som intervjuats av Amnesty beskriver hur de antingen själva utsatts för, eller bevittnat, tortyr, tvångsarbete, utpressning och olagligt dödande - övergrepp utförda av myndigheter, människohandlare, väpnade grupper och miliser.
Dussintals migranter och flyktingar som Amnesty intervjuat beskriver den “expolateringscykel” som innefattar vakter, smugglare och den libyska kustbevakningen. Vakterna på förvaren torterar dem och pressar dem på pengar för att släppa dem. De kan även skickas till smugglare som kan säkra deras avfärd från Libyen i samarbete med den libyska kustbevakningen. Överenskommelser mellan den libyska kustbevakningen och smugglare indikeras med markeringar på de båtar som tillåts att passera libyska farvatten utan att stoppas, och den libyska kustbevakningen har också eskorterat båtar ut på internationellt vatten.
Under 2017 har hittils 19 452 människor tillfångatagits av den libyska kustbevakningen, förts tillbaka till Libyen och sedan omedelbart placerats i förvar där tortyr hör till vardagen.
Det är oklart hur många i den libyska kustbevakningen som samarbetar med smugglare. Däremot är det tydligt att den libyska kustbevakningen under 2016 och 2017, efter att ha fått stöd av EU-medlemsstater, vidtog ett ökat antal åtgärder som ledde till att migranter skickades tillbaka till Libyen. Under 2017 har hittils 19 452 människor tillfångatagits av den libyska kustbevakningen, förts tillbaka till Libyen och sedan omedelbart placerats i förvar där tortyr hör till vardagen.
En man från Gambia som hölls i förvar i tre månader berättar för Amnesty att han svalt och utsattes för övergrepp under tiden han hölls i förvar:
- De slog mig med en gummislang för att de ville ha pengar för att släppa mig. De ringde min familj samtidigt som de slog mig så att de skulle skicka pengar, säger han.
Efter att hans familj hade betalat lösensumman skickades han till Tripoli av en man som krävde ytterligare utbetalning.
- Jag tvingades stanna med honom tills jag betalade tillbaka pengarna, annars skulle han sälja mig.
- Ett sätt att omedelbart förbättra flyktingars och migranters situation i DCIM:s förvar är att libyska myndigheter formellt erkänner mandatet hos FN:s flyktingorgan UNHCR, undertecknar Flyktingkonventionen och antar en lag som reglerar rättigheter för flyktingar som vill söka skydd. Frihetsberövandet av migranter måste få ett slut eftersom de värsta övergreppen uppstår i den situationen, säger John Dalhuisen, Amnestys Europachef.
Libyska kustbevakningen riskerar människors liv
Libyska kustbevakningen är kända för att samarbeta med kriminella smugglingsnätverk och utsätter flyktingar och migranter som befinner sig ombord på nödställda båtar för hot och våld.
Bildbevis och dokument som Amnesty International gått igenom indikerar att ett fartyg som donerats av Italien i april 2017, namngett Ras Jadir, användes av den libyska kustbevakningen under den fruktansvärda incidenten den 6 november i år som resulterade i att 50 personer drunknade.
Många av dem föll tillbaka ner i vattnet.
Vid den aktuella händelsen närmade sig den libyska kustbevakningen en sjunkande båt utanför Libyens kust utan hänsyn till grundläggande säkerhetsbestämmelser. Det här resulterade i att de personer som befann sig i sjönöd tvingades klättra uppför de höga sidorna på fartyget Ras Jadir för att inte drunkna. Många av dem föll tillbaka ner i vattnet.
Ett närliggande fartyg från en humanitär organisation bistod de som kommit i sjönöd genom att sjösätta sina uppblåsbara livbåtar, men bildbevis visar hur besättningen på Ras Jadir kastade föremål på livbåtarna för att tvinga bort dem. Bland samma bilder kan man se hur personer som tagits ombord på den libyska kustbevakningens skepp Ras Jadir, piskas och tvingas tillbaka ner i vattnet.
Även om liknande övergrepp från den libyska kustbevakningen har dokumenterats tidigare är det här första gången som ett fartyg som donerats av en europeisk stat använts i ett sånt sammanhang.
- Europeiska regeringar måste tänka om kring sina samarbeten med Libyen när det gäller migration och även öppna upp för lagliga vägar att nå Europa, vilket inkluderar vidarebosättning av tiotusentals flyktingar. Man måste även arbeta för att de libyska myndigheterna slutar med godtyckliga frihetsberövanden av flyktingar och migranter och omedelbart friger alla utländska medborgare som hålls i förvar, samt låter UNHCR utföra sitt arbete obehindrat på plats, säger John Dalhuisen.
