Nyheten nådde oss just när vi anlänt till Sicilien. Runt 700 drunknade, bara dagar efter en båtolycka med över 300 dödsfall. I oktober 2013 dog över 360 migranter i ett försök att nå Europa i den ditintills största drunkningskatastrofen i sitt slag. Båtvägen, med sikte på italienska öar som Lampedusa och Sicilien, är ett av få sätt att ta sig in till den stängda kontinenten.

Svaga räddningsinsatser från EU

Efter katastrofen 2013 satsade Italien med hjälpa av EU-kommissionen på båträddningsoperationen Mare Nostrum, en insats som räddade tusentals liv genom att italienska fartyg åkte långt ut i Medelhavet för att hjälpa människor på överbelastade och skrotfärdiga fiskebåtar. Sedan oktober förra året har dock insatsen upphört och ersatts med Operation Triton, en mindre insats som sköts av EU:s gränskontrollbyrå Frontex, och fokuserar på att upprätthålla gränserna snarare än rädda liv. Med det varmare vårvädret och lugnt hav försöker fler människor nu ta sig över. Men tusentals dör varje år i försöken.

- Mare Nostrum kostade egentligen inte så mycket. Bara hälften av vad Italien lägger på sin insats i Afghanistan. Men man har slutat för att populistiska partier kallar det för en “invandrartaxi”. Men det handlar om att rädda liv, det ser vi alltför tydligt nu. Lika många kommer, men fler dör", säger en medlem i Forum Antirazzista Palermo, som vi träffar några dagar efter den tragiska olyckan.

Protester i Palermo

Söndagsmorgon i Siciliens största stad. Turistgrupper och publik som står längs avspärrade gator för att heja på ett cykellopp. Palermo tycks vid första anblick obekymrad eller ovetandes om vad som hänt bara ett tiotal mil bort till sjöss. Men vid andra anblick syns ett Palermo som kämpar för att förhindra att fler människor ska dö på resa över Medlehavet, ett Palermo som är trötta på EU:s handlingsförlamning och ett Palermo som kräver förändring.

Bara två minuter från den största turistgatan Via Vittorio Emmanuelle, bortom souvenirbutiker och sevärdheter, mynnar en liten gränd ut i ett torg. På den lilla Piazza Santa Chiara samlas flera verksamheter av och för migranter och flyktingar. Där möts nyheten om båttragedin med stor sorg och frustration. Varför ska detta hända igen? Varför görs inte mer från andra medlemsländer i EU för att förhindra detta?

Gräns mellan fattiga och rika

På måndagkvällen besöker vi ett öppet möte där Palermos borgmästare och prefekten, den lokala representanten för Italiens regering, finns representerad. Salen är fylld till bredden med upprörda och berörda människor. Många vill tala och budskapet är tydligt: detta får inte fortsätta hända.

- Det går inte att hindra människors rörlighet. Detta beror på en struktur, där Medelhavet utgör en gräns mellan de rika och fattiga i världen. Oavsett om folk flyr från krig eller kommer för att söka ett bättre liv kan vi inte neka dem, säger en representant för solidaritetsorganisationen CISS.

Samtidigt frågar sig många om resten av Europa är likgiltiga inför denna tragedi, eller om fler länder tänker vara med och dela ansvaret att hjälpa de utsatta.

- Europa ska skämmas för sitt agerande. Folk ska ha rätt att flytta, men så är inte fallet idag. Varor och kapital får flytta fritt, men inte människor. Det är ett problem, konstaterar en facklig representant.

I slutet av mötet delas Carta Palermo ut, ett dokument som tagits fram på ett liknande möte för en tid sen och som tydligt klargör den samlade antirasistiska rörelsens ståndpunkt: rätten till rörlighet. Rätten till liv. Rätten till värdighet. Rätten till framtid. Rätten till asyl. Io sono persona – jag är en person