När vi hörs på telefon har Dajana Mehdin precis blivit klar med transkriberingen av 13 intervjuer med serbiska kvinnorättsaktivister. Intervjuerna genomförde hon under en resa till Serbien i mars.
– Jag vill beskriva och förstå vad kvinnorättsaktivister i Serbien har för mål med sin aktivism, och vilka hinder de möter, säger Dajana Mehdin, som pluggar på Göteborgs universitet.
Innan resan var hon orolig för att inte få kontakt med tillräckligt många kvinnoorganisationer. Men oron försvann redan första dagen.
– Jag började med att besöka Serbiens näst största stad Novi Sad, där professorn Svenka Savic har startat ett center för genusforskning. Hon har tät kontakt med andra inom kvinnorörelsen och frågade mig vilka jag stämt träff med. Sedan ringde hon upp dem hon tyckte saknades och gav mig telefonluren. Så löste sig allt på tio minuter, berättar Dajana Mehdin.
Motarbetade av staten
Dajana Mehdin, som kommer från det forna Jugoslavien och har släkt och bekanta i dagens Bosnien-Hercegovina och Serbien, hade även stor nytta av Kvinna till Kvinnas nätverk i landet. Kvinna till Kvinna har jobbat med att stödja kvinnoorganisationer i Serbien sedan 1994 och öppnade 2001 ett kontor i Belgrad.
Mer eller mindre samtliga kvinnorättsaktivister som Dajana Mehdin upplevde att de blir motarbetade av staten, oavsett vilket parti som sitter vid makten.
– De flesta partier är väldigt konservativa i sin kvinno- och socialpolitik, säger hon.
Just nu styrs landet av det konservativa Serbiska progressiva partiet, SNS, som har starka band till högerpopulistiska FPÖ i Österrike och Putins Förenade Ryssland. Nationalism genomsyrar partiets politik, medan kvinnors rättigheter står lågt i kurs. Trots att kvinnorörelsen ständigt får kämpa i motvind – mot nationalism och korruption – ser Dajana Mehdin potential för förändring.
– Kvinnorörelsen verkar vara enad och hålla ihop. Deras styrka är att de är bra på att samarbeta.
Flera kvinnorättsnätverk
Bland annat har kvinnorörelsen format fyra större kvinnorättsnätverk, som jobbar med våld mot kvinnor, romska kvinnors rättigheter och Europafrågor. Här finns även det antimilitaristiska kvinnorättsnätverket Women in Black, som skapades ur antikrigsrörelsen på 1990-talet.
Dessutom är akademin starkt närvarande i aktivismen. Genusforskningscentret på universitetet i Belgrad samarbetar till exempel varje år med den ideella föreningen BEFEM, som driver ett feministiskt kulturcenter, för att skapa en feministisk kulturfestival.
– Det är inget antingen-eller-tänk, utan det går att vara både aktivist och akademiker. Det kändes självklart där på ett annat sätt än vad jag upplever att det är i Sverige, säger Dajana Mehdin.
Förutom att analysera kvinnorörelsens potential, kommer Dajana Mehdin i sin uppsats att titta på vad EU gör för att främja ett starkt civilsamhälle i Serbien. Serbien vill bli medlem i EU och är ett så kallat kandidatland, som får stöd av EU för att genomföra reformer. Det handlar till exempel om att öka respekten för mänskliga rättigheter och stärka demokratin. Kvinnorörelsen anser att den serbiska staten redovisar framgångar som inte stämmer överens med verkligheten.
– Kvinnorörelsen försöker få EU att förstå att Serbien till exempel kan skriva under en konvention om kvinnors rättigheter men sedan händer inget i praktiken, säger Dajana Mehdin.
Frivillig informatör
När hon inte jobbar med sin uppsats, engagerar sig Dajana Mehdin som frivillig informatör för Kvinna till Kvinna. Hon var med och startade Göteborgsgruppen förra året.
– Jag har länge ansett mig vara feminist, och brinner för jämställdhet och jämlikhet. Jag tycker att Kvinna till Kvinna är en bra organisation som gör ett väldigt viktigt arbete, och blev informatör för att se vad jag kan göra på plats här i Sverige för att stödja det arbetet.
Hittills har hon bland annat varit med och presenterat kvinnorättsaktivister som Kvinna till Kvinna samarbetar med på Bokmässan i Göteborg, och hållit brandtal om kvinnors rättigheter för gymnasieelever. I slutet av maj reser hon dessutom till Sarajevo för att som informatör delta i en träning i fredsbyggande tillsammans med unga bosniska kvinnor.
– Det har varit jättekul. Särskilt roligt var det att vara med från början, då vi fick tillfälle att påverka vad vi som informatörsgrupp kan och vill göra, säger Dajana Mehdin.
Karin Råghall