Det går inte att ta miste på att det är skördetid i kaffelandet Nicaragua. Längs vägkanten och på lastbilsflak trängs säsongsarbetare på väg till plantagerna, och utanför byhusen sitter kvinnor och män och rensar kaffebönor under gassande sol. Vi är på väg till byn San José del Ojoche som ligger på 1200 meters höjd, för att träffa Ramona Gurdiàn 43, en av Nicaraguas kaffebönder som odlar kaffebönorna till Coop Änglamark Ekologiska kaffe.
Ramona har varit uppe sedan klockan fyra i morse och köket doftar av majs, bönor, tortillas och kaffe. Dottern Scarlett tände i vedspisen redan klockan tre, för att förbereda maten till de 20 -tal säsongsarbetarna som redan gett sig in regnskogen för att skörda de mogna Arabica-bönorna.
Ramona har odlat kaffe i åtta år. Innan dess sålde hon majs och bönor från sitt köksfönster som vetter ut mot den lilla bygatan. Pengarna hon tjänade räckte knappt till mat, än mindre till barnens skola. Genom att gå med i kaffekooperativet Septiembre, som den svenska biståndsorganisationen We Effect stödjer, fick hon chansen att utbilda sig i ekologisk kaffeodling och entreprenörskap. Det blev en vändpunkt för Ramona och hennes familj.
– Mitt liv har förändrats och blivit så mycket bättre. Förr var min plats som kvinna hemma vid spisen men efter att jag fått gå en kurs i jämställdhet, fick jag kraft och mod att förändra min situation. I dag sköter jag och min man odlingen tillsammans och med stöd från kooperativet kan barnen gå i skolan. Jag är oerhört stolt och kan faktisk kalla mig företagare, säger Ramona och slår sig ner på stenmuren intill dammen, där sonen Kevin och brorsonen Darling sköljer och rensar de nyskördade bönorna.
Ramonas odling är otroligt vacker. Den ligger i ett öppet landskap omsluten av regnskog i söder och höga berg i norr. I terrassodlingen står unga kaffeplantor i form av en halvmåne. Citrus, päron och cederträd kastar skugga över de unga plantorna och längs slätten växer avokado och guava. Fruktträden ger skugga och berikar jorden, men är också ett skyddsnät om kaffeskörden skulle slå fel.
Nicaragua är ett av världens fattigaste länder och livet som kaffebonde är hårt och sårbart. Att odla ekologiskt kräver extra tålamod och uppfinningsrikedom. Ramona tror på att odla i harmoni med naturen och på återbruk. Det yttersta skalet från kaffebönorna blir tillsammans med skalet av svarta bönor en ekologisk gödsel. Hon får också gödning från grannens ko, som stärker de känsliga plantorna.
– De här unga plantorna är vårt hopp. Utan dem kan vi bönder inte utveckla våra plantager som är i stort behov av förnyelse. Genom att vi inom kooperativet har lyckats ta fram nya ekologiska odlingstekniker har vi i dag hållbara plantor som visat sig vara bättre rustade för angrepp än vad konventionellt odlade plantor är, säger Ramona och hukar sig över en ung kaffebuske planterad i en naturlig kruka av jord som hjälper gödningsmedlet att stannar kvar i jorden trots regn. Den är knappt ett år gammal och om två år hoppas hon att den kommer att bära frukt. Hur god skörden blir hänger i första hand på Gud och därefter på hårt arbete, säger hon.
På Ramonas plantage sker alla de steg som krävs för att kaffet ska vara färdigt för transport till Sverige där de rostas. Efter att bönorna plockats avlägsnas det yttersta skalet som omsluter själva kaffebönan. Därefter tvättas bönorna för att sedan samlas upp på gårdsplanen där de torkar i solen i några dagar.
De sämre bönorna sållas bort och stannar på gården för att rostas och avnjutas av familj och grannar. Enbart de bästa bönorna packas i säckar för att transporteras till den centrala uppsamlingsplatsen, där de torkas ytterligare i några veckor innan det är dags för transport till Sverige.
– Jag är stolt över att kunna bidra till rättvist kaffe av hög kvalitet. Även om vi ekologiska kaffeodlare blir garanterade ett bättre pris för ekologiskt kaffe är det inte av den anledningen som jag valt den ekologiska vägen. Jag gör det för min familj och för att jag tror på hållbar odling. En dag kanske jag kan lämna över gården till mina barn, men min allra högsta önskan är inte att de varken ska jobba på plantagen eller i köket, utan att de ska utbilda sig och hitta sina egna vägar i livet.
Åsa Lekberg Steinsvik
Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Mer Smak nummer 10 2014.
