Vägen mot framtiden går genom en liten port i taggtrådsstängslet vid gränsen mellan Grekland och Makedonien. En miljon människor har passerat här sedan i somras. I transitlägret i Gevgelija samlas de: syrier, irakier och afghaner som har korrekta dokument. Alla de övriga får stanna i tälten i ingenmanslandet. På fel sida taggtråden.
Alla har de rest över dödens hav från Turkiet. Alla har de lämnat sina gamla liv bakom sig. De sista sakerna lämnades på stranden i Turkiet, för att fler skulle få plats på de små båtarna över Egeiska havets vågor.
De flesta har tvingats sova utomhus i kylan. I We Effects tält får barn och mammor ett par timmars andrum, med filtar, lite mat, hygienartiklar och varma stövlar. Barnen får sova en stund, eller rita och leka. Sedan går resan vidare, på överfulla tåg, norrut. Mot framtiden.
Följ med en dag på flykt på gränsen mellan Grekland och Makedonien.
Grekland till vänster och Makedonien till höger. Staketet sattes upp i början av december efter sammandrabbningar mellan flyktningar och polis, sedan Makedoniens regering beslutat att bara Syrier, Irakier och Afghaner hade rätt att söka asyl i landet. Flera flyktingar av andra nationaliteter protesterade genom att matvägra och sy igen sina egna munnar.
Alla är rädda. Och trötta.
De vuxna som tillbringat veckor eller månader på flykt, till fots, på bussar, vingliga båtar – och till fots igen. Nya människor överallt. Nya folkslag. Nya gränser.
Barnen som känner föräldrarnas oro.
Och vakterna vid gränsen och i transitlägret. Men pistolen i sidan och batongen i handen.
Rädda. Och trötta.
En miljon flyktingar har passerat gränsen mellan Grekland och Makedonien sedan i somras. I We Effects tält i transitlägret i Gevgelija får barn och mammor ett par timmars andrum, filtar, mat, hygienartiklar och varma stövlar. Efter ännu en iskall natt får barnen sova en stund, rita eller leka. Och ibland, som för treåriga Mariam Abu Samat från Syrien, lite värme på foten från Jasmina Dimishkovska.
Selma Abdal Razak Ibrahim ger sonen Lovan en puss. De kommer från Syrien och är på väg till Tyskland, där de har släkt.
- Jag var oerhört rädd under båtfärden. Vi var 40 personer i liten båt. Nu tänker jag mycket på min syster, berättar Selma medan tårarna rinner längs kinderna.
Teckningarna med fjärilar, fåglar och fotbollar hänger på tältväggarna. Men många andra är undanlagda. Vapen och bomber. En hängd människa. En ängel som lyfter en människa ur vattnet. Motiv ur barnens huvuden. Sedan skyndar de med sina föräldrar bort till överfulla tåg som rullar norrut mot Serbiens gräns. Kvar ligger teckningarna, som vittnesmål om det som händer i Europa 2015.
Mer bilder och berättelser hittar du hos We Effect.
Text: Ola Richardsson
Foto: Marcus Lundstedt
