Turismen har varit en viktig språngbräda för Ladakhs ekonomi och medfört en explosionsartad utveckling av staden Leh, men till ett högt pris för Ladakhs känsliga naturmiljöer, samt dess anrika traditioner och kultur.

Sedan 1974 har Ladakh lockat turister från när och fjärran med sin indo-tibetanska kultur och vandringsleder bland snötäckta berg och gröna dalar. Framförallt har turistskaran utgjorts av västerländska turister från Europa och Nordamerika, men de senaste tio åren har den inhemska turismen närmast tiodubblats från drygt 13 500 indiska turister år 2005 till 116 900 år 2015. Förklaringen ligger dels i Indiens ökande medelklass, men den största anledningen sägs vara den indiska Bollywood-filmen Tre idioter som marknadsfört Ladakhs unika natur och kultur.

Varje turistsäsong mellan maj och augusti tar den annars lugna lilla staden Leh emot dryga 150 000 turister. Staden fungerar som en bas för turismen utifrån vilken utflykter görs till populära turistmål som Nubra Valley, Pangong Lake och Tsomoriri. Den snabba ökningen, från knappt ingen turism alls i början på 1970-talet till nulägets mängder, har inneburit stora förändringar i Ladakh.

Tack vare turismen har många fått det bättre ekonomiskt ställt och stadens infrastruktur har utvecklats.

I Leh har ett stort turistcentrum byggts upp med moderna hotellkomplex, shopping och restauranger, och de nya arbetsmöjligheter lockar ladakhierna att lämna sina byar för en inkomst i staden. Tack vare turismen har många fått det bättre ekonomiskt ställt och stadens infrastruktur har utvecklats. I den snabba utvecklingen har dock flera sektorer halkat efter. De främsta är vatten- och avloppshantering, sophantering och återvinning. På varje hotell är vattentoalett och dusch standard, trots att inget avloppssystem eller reningsverk existerar och trots den rådande vattenbristen i området.

Turisterna ställer även krav på tillgång till västerländska produkter, produkter som importeras med en betydande miljöpåverkan och som genererar stora mängder skräp från förpackningar. I Leh finns inget hållbart sophanteringssystem, utan merparten av soporna samlas ihop från gatorna av den lokala regeringen och dumpas på deponier utanför staden eller eldas upp. Dessutom innebär turisternas transporter luftföroreningar och utsläpp av växthusgaser, och turister gör i vissa fall intrång på känsliga ekosystem, gör upp eld på fel platser och skräpar ned.

Tsering Sandup, nybliven minister för turism i den lokala regeringen i Ladakh, är orolig över turismens utveckling och påverkan på Ladakh.

­– I den hastighet som turistindustrin i Ladakh utvecklas idag, och dess exploatering av resurser och traditioner, är turismen inte hållbar, säger han.

Tsering har studerat och arbetat med turism de senaste fem åren och vill under sin tid som minister försöka leda om Ladakhs viktigaste näringsgren till en mer hållbar väg. Mer fokus ska läggas på att bevara regionens kulturarv och främja det självförsörjande levernet från jordbruksaktiviteter och hantverk, i kombination med en mer exklusiv turism.

– Vi måste hitta en balans mellan turism och traditioner där miljöns och växt- och djurlivets välbefinnande respekteras, avslutar han.

Flera av turismens baksidor är ett resultat av ren okunskap från turisternas sida. Omedvetna om sin påverkan agerar många turister utan respekt eller utan förstående för konsekvenserna av sitt handlande. Detta kan avhjälpas genom striktare krav och utbildning, något som Ladakhs turistdepartement ska fokusera på det kommande året.

Ett svar på dagens ohållbara turism är så kallad ekoturism, vilket innebär ansvarsfull turism som strävar efter att bevara miljön på plats och hänsynstagande till lokalbefolkningens välmående.

Det gäller även för Ladakhs befolkning att välja vilken sorts turism man vill erbjuda, och vilket pris man är villig att betala för turistnäringen. Här delar sig ofta den yngre och äldre generationens uppfattning, där den yngre har växt upp med en snabb utveckling och exponering av det moderna samhället och vill fortsätta på samma bana, medan den äldre först på senare år fått vänja sig vid moderniteter och en förändrad livsstil och helst vill bibehålla det traditionella livet och värderingarna. Generationsklyftan komplicerar samhällsutvecklingen då bevarandet av det traditionella samhället ställs emot influenser från andra delar av Indien och från väst.

Ett svar på dagens ohållbara turism är så kallad ekoturism, vilket innebär ansvarsfull turism som strävar efter att bevara miljön på plats och hänsynstagande till lokalbefolkningens välmående. Det finns en stor potential att utveckla ekoturism i Ladakh, något som uppmärksammades av Ladakh Environment and Health Organisation, LEHO, redan för några år sedan.

De har introducerat ett ekobykoncept som främjar hållbar turism genom att värna om traditioner, ekologi och en självförsörjande livsstil. Konceptet finns än så länge endast i byn Takmachik där turister erbjuds att uppleva ladakhisk kultur, livsstil och mat, och får chansen att delta i byns ekologiska jordbruk. Genom ekobyar sprids turismen utanför staden Leh och ger byborna en möjlighet att överleva på inkomsterna som genereras ute i byarna. Det bidrar till turism på Ladakhs villkor, inte ett Ladakh som utvecklas inom ramen för turism.