Marija Stankovic kämpar för att kvinnor i Serbien ska ha samma rättigheter som männen. Trots samhällets förväntningar på hur hon ska bete sig som ung kvinna, väljer hon att slåss mot orättvisorna.
I min familj är kvinnorna välutbildade, men trots det har de inte samma ställning som männen. Det är männen som räknas. Min mamma var nästan osynlig när hon var ung eftersom hon hade en bror. Jag växte upp med känslan av att detta var helt fel men jag visste inte vad kvinnors rättigheter var. Det var först i högstadiet som jag lärde mig om kvinnors rättigheter, då jag förstod vad det var jag kände och kunde sätta ord på det.
Därför blev jag aktivist. Jag har alltid varit noga med vem jag omger mig med. Min närmaste krets dömer mig inte. Min pappa vet om vad jag gör och även om han inte uttalat stödjer mig så hindrar han mig inte heller. Inte ens när jag var med och organiserade Pride-paraden i Belgrad sa han något. Min mormor vet inte vad jag gör, men hon har gett mig ett råd – att inte skaffa barn innan jag är redo.
Blev hotad på sociala medier
Däremot får jag ta emot hot från andra. Jag blev nyss hotad av en okänd man på sociala medier, eftersom jag har gått i Pride-paraden. På något sätt har han identifierat mig på sociala medier eftersom jag var med på en bild. Jag tycker det hela är ganska underligt eftersom bilden var väldigt otydlig, men han har ändå lyckats hitta mig. Det är alltid män som hotar mig, inte kvinnor.
Det finns fortfarande en föreställning här i Serbien att samhället har rätt att lägga sig i kvinnors beteende, att det på något vis är samhällets gemensamma problem. Flickor bor ofta hemma länge med sina föräldrar, ibland upp i 30-årsåldern.
De får ingen chans att bli självständiga, utan kontrolleras av föräldrarna. Jag känner att det finns förväntningar på mig. I synnerhet på att bli mamma. Jag har ju varit tillsammans med min pojkvän ganska länge…
Jag kommer fortsätta vara en del av den feministiska rörelsen. På Young Women’s Peace Academy, Kvinna till Kvinnas fredsskola för unga feminister, har idéen fötts om ett kvinnonätverk över statsgränserna mellan Serbien och Kosovo. Vi ska börja planera mer i detalj snart, men än så länge är det ganska hemligt.
När känner du dig modig?
Jag får ofta höra att jag är lite galen. Jag har en impuls att reagera på orättvisor. Folk tycker ofta att det är modigt, men själv ser jag det som nödvändigt. Jag har ett behov av att rätta till orättvisor.
