Vi sätter oss ned och Anders Ölund, programhandläggare för utvecklingssamarbete i Afrika, börjar med att visa mig en karta.

– Här, säger han, här ser du var vi stöder utvecklingsinsatser idag genom våra partner.

Han pekar på tre markerade områden i södra Zimbabwe.

– Och här, fortsätter han, ser du en karta över mängden nederbörd i de olika regionerna i Zimbabwe som det såg ut på 60-talet, innan klimatpåverkan var så stor som idag.

Första gången Anders var i Zimbabwe var i samband med torka på 80-talet. Sedan återvände han flera gånger mellan 1990-1993 för att observera påverkan av El Niño. Nu i januari reste Anders en sista gång till Zimbabwe för att se hur utvecklingsinsatserna vi stöttat sedan 80-talet har gett effekt. Senare i år går han i pension.

Svenska kyrkan arbetar med utvecklingsinsatser i Zimbabwe bland annat via vår lokala partner Lutheran Development Service/ACT. Områdena som Anders besökt ligger alla i södra Zimbabwe, Gwanda i Matabeleland och Mberengwa i Midlands.

I de här södra delarna livnär sig de allra flesta på jordbruk eller boskapsskötsel. Försörjningsmarginalerna är små. Här regnar det sporadiskt under året. Den fasta regnperioden infaller vanligtvis mellan november och mars och därför odlas det mesta då. Men 2015 regnade det ingenting på flera månader fram till slutet av december. Det har gett katastrofala effekter.

Torkan har gjort att det i södra Zimbabwe knappt ser ut att bli nån skörd alls i år.

– Totala behovet av majs i Zimbabwe är 1,8 miljoner ton säd per år. I år kommer det att fattas närmare 1 miljon ton, förklarar Anders. 1987 var Zimbabwe en kornbod i Afrika och hade stora lager av majs. Vi kunde köpa loss säd från statens lager och distribuera till människor i de områden vi arbetade. Idag finns inga sådana lager.

Anders ser bekymrad ut.

– Idag har vi gått över till att ge kontantstöd, vilket ger större stimulans åt den lokala marknaden när människor kan handla mat på sin egen marknad. Just nu köps mat in från andra delar av landet. Vi får hoppas att den tillgången fortsätter att finnas.

Enligt de senaste rapporterna behöver 3 miljoner människor akut hjälp i de områden där skörden uteblir och det blir sakta värre. Anders fick höra att många skolbarn inte längre klarar att ta sig de långa kilometrarna till skolan eftersom de är för fysiskt utmattade av hunger. Hälften av alla borrhål och brunnar i områdena Anders besökte är tomma nu, de har torkat ut.

– Vi behöver fortsätta arbetet med att få regnvatten att filtrera ner i marken så att det inte bara rinner bort till floderna när det regnar på den hårda uttorkade marken.

Svenska kyrkan och ACT ger nu akut stöd men fortsätter också det långsiktiga arbetet att gå över från traditionella grödor till grödor som passar bättre för klimatet där de odlas. Kvinnorna här i Zimbabwe berättar att sorgum kan växa med mindre nederbörd och kan ge en viss skörd när majsen misslyckas. Men att byta ut majsen tar tid.

Hälften av alla borrhål och brunnar i områdena Anders besökte är tomma nu, de har torkat ut.

– Nu när det har regnat lite börjar januarisådden att spira men den kommer inte att hinna mogna innan situationen för människor här är alldeles för allvarlig, förklarar Anders. Vi räknar med att cirka en tredjedel av skörden i landet kommer klara sig och det är om regnen fortsätter att komma och inte upphör nu. Hur illa hungerkrisen blir hänger på den här skörden.

I Zimbabwe träffade Anders en av de tidigare storbönder som bott i hela sitt liv i Zimbabwe och som har använts av Svenska kyrkan och vår partner, som rådgivare i hållbara odlingsmetoder.

– Han beskrev hur extremt noga varje planta av majsen måste skötas i det här läget. De måste i stort sett vattnas för hand, gödslas och skötas varje dag för att klara sig. Det vattnet finns inte. Det sista han sa till mig var: Det här är den värsta situationen i mannaminne.