En majoritet av världens fattiga är kvinnor och flickor. Ändå vet ingen hur mycket av det svenska biståndet som kommer dem till del, eftersom pengarna inte följs upp utifrån kön.
Det finns en bred enighet bland Sveriges politiska partier att ökad jämställdhet är avgörande för minskad fattigdom och ett effektivt svenskt bistånd. En lång rad rapporter, från bland annat FN:s jordbruksorgan och Världsbanken, drar samma slutsatser. Men hur når vi dit?
Frågan är större än den kanske först verkar. Det är inte bara från svensk sida som biståndspengarna inte följs upp ur ett jämställdshetsperspektiv. Endast vart tredje land som tar emot bistånd har utvecklat ett system för att mäta hur resurser fördelas med hänsyn till kön. Det betyder att det stöd som går direkt till mottagarländernas budgetar, från Sverige och andra länder, ofta inte kan utvärderas ur ett jämställdhetsperspektiv.
Även internationellt råder enighet om att jämställdhet är avgörande för att effektivt bekämpa fattigdom. Ändå saknar så mycket som 76 procent av EU-biståndet jämställdhetsfokus.
När det gäller att följa upp om det är kvinnor eller män i mottagarländerna som i slutändan tar del av biståndspengarna finns tyvärr brister i alla led. Det internationella biståndet omfattar 1 076 miljarder kronor varje år, pengar som endast i undantagsfall följs upp med hänsyn till kön. Ofta betyder det att det är män i mottagarländerna som drar nytta av satsningarna.
En feministisk svensk regering måste driva att allt internationellt bistånd ska ta hänsyn till jämställdhet. Men det räcker inte. Det krävs också att man följer vart pengarna tar vägen.
Rikta minst hälften av Sveriges bistånd till kvinnor. Det är inte bara en fråga om rättvisa. Det handlar lika mycket om att biståndet ska ge resultat. Sedan 2009 går mer än hälften av We Effects bistånd i Latinamerika till kvinnor och snart har vi genomfört detta i samtliga 24verksamhetsländer. Det har snabbt gett framgångar, som exempelvis att 70 procent av deltagarna i We Effects landsbygdsutvecklingsprogram i Latinamerika ökat sina inkomster sedan biståndet blev jämställt.
Kräv att mottagarländerna mäter jämställdhet. Enligt internationell överenskommelse ska alla länder som tar emot bistånd kunna spåra hur mycket av pengarna som används för att öka jämställdheten och stärka kvinnors och flickors rättigheter. Men fortfarande har bara en tredjedel av mottagarländerna ett sådant system på plats.
Sätt press på EU och FN. EU borde vara en förebild när det gäller jämställt bistånd, men i dag saknar 76 procent av EU-biståndet jämställdhetsfokus. FN antar under 2015 nya globala utvecklingsmål som ska gälla fram till 2030. Det är avgörande för framtiden att så många som möjligt av de mål och indikatorer som slås fast i år sätter fokus på kvinnors rättigheter. Sveriges regering bör använda all kraft för att påverka EU och FN i en feministisk riktning i biståndspolitiken.
Redan på måndag inleder FN:s kvinnokommission sitt årliga toppmöte i New York och deltagare från hela världen kommer att diskutera hur flickor och kvinnors rättigheter ska stärkas i världen.
Sveriges regering har ett utmärkt tillfälle att föra fram sin feministiska utrikespolitik i New York. Att då också kräva att minst hälften av världens bistånd ska gå till kvinnor skulle inte bara stärka den svenska utrikespolitiska profilen utan framför allt bidra till att skynda på fattigdomsbekämpningen.
Anneli Rogeman
vd We Effect
