Jag befinner mig i en by i norra Bangladesh. En plats där Diakonia under många år har bedrivit cykellektioner för flickor. Jag ska få medverka i en cykelmanifestation. Det är en manifestation där flickor, som har fått lärt sig cykla, tillsammans kommer att cykla genom byn. En manifestation för att befästa rätten för flickors rörelsefrihet. Här i byn är normerna starka och samhället mycket patriarkalt. Du ser nästan aldrig en kvinna på gatan eller på marknaden, det är bara män som är ute, så manifestationen är viktig för att visa på förändring.

En cyklande flicka vänder upp och ner på perspektiven och det ger effekt!

Cykeln blir frihet. När en flicka kan och får cykla så behöver hon inte längre manligt sällskap för att ta sig till skolan, hon kan ta sig dit själv. Hon kan därför fortsätta på högstadiet och hon behöver inte giftas bort, vilket minskar barnäktenskapen. Hon kan fortsätta utbilda sig, bidra till familjens försörjning, få ökad självkänsla, frihet och valmöjligheter i livet. En cyklande flicka vänder upp och ner på perspektiven och det ger effekt!

I bilden ovan ser du Muslima och hennes vänner för två år sedan. De har precis lärt sig cykla. När jag träffar Muslima idag håller hon på med sina inträdesprov till gymnasiet. Imorgon är det dags för biologiprovet och hon frågar mig: ”Carolus Linneus, är inte han från Sverige?” Hon berättar att hon studerar för att bli journalist.  Tänk att något så enkelt och självklart som friheten i att rulla fram på en cykel kan generera så många och positiva effekter.

Tusentals flickor väntar på sin frihet genom cykeln.

Världen har inte råd att slösa bort dessa kloka och briljanta människor på grund av absurda argument om vad flickor ska göra.

Cykelmetodens framgångssaga har spridit sig andra byar runt om och vi behöver utöka vårt arbete på andra ställen i Bangladesh. Tusentals flickor väntar på sin frihet genom cykeln.

Helena Lind, insamlings- och kommunikationschef på Diakonia