"Civilkurage kan vara att fråga någon hur de mår"

Volontär & Aktivism

Lovette Jallow är en av Sveriges främsta antirasistiska röster och i november släppte hon sin andra bok - Främling i vita rum. För Globalportalen berättar hon om näthat, civilkurage och varför hon inte identifierar sig som aktivist!

Det är fyra år sedan Lovette gav ut sin första bok Black Vogue: Skönhetens nyanser, med skönhetstips och berättelser om hur det är att växa upp i ett samhälle där vithet är normen. Sedan dess har hon uppmärksammats och prisats för sitt arbete mot slavhandeln med flyktingar i Libyen, sina föreläsningar och sitt instagramkonto @action4humanity_se, där hon pratar och skriver om strukturell rasism för sina 122 000 följare.

I Främling i vita rum förklarar Lovette begrepp som vit feminism, white saviourism och colorism. Hon berättar om sina egna upplevelser av rasism och att leva med autism, och i varje kapitel finns konkreta tips på vad du som läsare kan göra för att stå upp mot rasism, sexism och orättvisor i samhället.

I boken skriver du att du inte själv har valt rollen som aktivist, utan att det är en titel som vita personer och svensk media har gett dig. Varför tror du att det blev så?

Jag har alltid fastställt att jag inte identifierade mig själv som aktivist. Det jag gjorde som stämplades som "aktivism" såg jag som folkbildning och en självklarhet som jag växte upp med. Det kändes som om omvärlden, och i synnerhet media, hade svårt att sätta en titel på en svart, artikulerad kvinna som talade kring dessa frågor.

Du skriver öppet och ärligt om det näthat du har fått utstå, och även om hur du blivit motarbetad av människor i din bekantskapskrets. Har du något råd till andra personer som har liknande upplevelser? 

Mitt enda råd är att verkligen se över vilka människor man ger tillgång till sitt personliga liv eller välkomnar bortom ytan. Man ska se till att man har ett väldigt bra nätverk av vänner, familj som verkligen kan stötta en och, viktigast av allt, känner en bortom det offentliga.

Det jag gjorde som stämplades som "aktivism" såg jag som folkbildning och en självklarhet som jag växte upp med.

Vad är ditt bästa tips till den som vill bli bättre på att våga stå upp för sina medmänniskor?

Att agera på samma sätt som man själv önskar att någon stod upp för en. Civilkurage är inte alltid högljutt, ibland tar det form av att fråga någon "hur mår du?".

Vad vill du att läsaren ska få med sig efter att ha läst din bok?

Jag tror att olika människor med olika förutsättningar kommer att ta med sig olika lärdomar från boken. Det jag är säker på att de kommer att få med sig är kunskap och en bild av de parallella verkligheter som sker i Sverige.

I boken säger du farväl till aktivismen. Hur känns det? Vad ser du fram emot att göra nu?

Det tar jag tag i i det sista kapitlet av boken. Jag ser fram emot att fortsätta mitt viktiga arbete med stora doser av vila emellanåt. Det är något som jag missunnat mig själv alltför länge.

Skaffa boken!

Här kan du läsa mer om och köpa Främling i vita rum!

Taggar

Mänskliga rättigheter
Annons