Jambo! (Hej på swahili)
Mitt namn är Emma och jag studerar till läkare. Sedan flera år tillbaka har jag drömt om att göra en sådan här resa, så det var vad jag gjorde sommaren 2017 – och resan bar hän till ett litet sjukhus i västra Kenya där jag fick bo hos en värdfamilj. Jag var iväg i fyra veckor. Jag skrev en tenta på universitetet och åkte två dagar efter.
Första veckan bodde jag i volontärhuset tillhörande Kenya Voluntary Development Association i Karen, nära Nairobi. I området bodde vice presidenten, vilket kom på tal då Kenya väntade presidentval i augusti. Detta var i juni och just under den här veckan var jag själv som volontär i huset.
Jag förberedde mig inför mitt projekt, och fick även möjlighet att åka på safari. Det var otroligt häftigt! Jag tog selfies med fyra av The Big Five. Själva upplevelsen i Masaii Mara var så berikande, och vägen dit och från var som ett äventyr i sig med många olika miljöer.
Sedan blev det dags för mitt projekt. Från Nairobi till byn Esiarambatsi i västra Kenya, tog det åtta timmar med en shuttle med andra kenyaner. Sista biten blev jag upphämtad av en uber och välkomnad till värdfamiljen.
Sista biten blev jag upphämtad av en uber
I familjen bodde ett mor-/föräldrapar och fyra kusinbarn – den yngsta fem år och den äldsta 18 år. Barnen studerade i grund- och gymnasieskola i byn. Familjen fick också besök av två andra kusiner, varav den ena studerade på universitetet och den andra på internatskola. De alla är en stor del av min upplevelse! Så mycket jag har fått vara med om tack vare dem. De bjöd in mig till sitt hem och lät mig bli en del av deras familj för tre veckor och leva som dem.
Mina favoriträtter var ugali (majsgröt med kål och tomater), chapati (tunnbröd med linsgryta) och så grillad majs direkt från elden. Jag åt färsk papaya, de godaste avokadosen och drack hett chai-te.
Under helgerna kunde jag även åka på utflykter, en till Victoriasjön vid Kisumo och en till regnskogen i Kakamega. Och så umgicks jag extra mycket med barnen i familjen och grannfamiljerna. Yatzy-spelet, kortleken och kameran blev snabbt populärt! De bjöd även in mig till deras skola på ett studiebesök.
Mitt projekt var på ett litet sjukhus i byn. Under min vistelse strejkade sjuksköterskorna, och sjukhuset fick ett stort manfall bland sin personal. En del andra sjukhus fick stänga pga strejken, och fler patienter kom längre ifrån till detta sjukhuset. Materialbristen var ett faktum sedan tidigare, men allt sammantaget vid detta skede var sjukhuset under extra hård belastning.
Be till Gud, svarade sjukhuschefen mig
Trots att barn- och mödrahälsovården som jag sett framemot var begränsad, så fick jag se så himla mycket. Jag vaccinerade, utförde malariatest och förde samtal. Jag lärde mig massor om tropisk medicin inne i mottagningsrummen. Jag deltog vid HIV-rådgivning och test, in- och utskrivning av patienter, dosering paracetamol, mätte blodtryck, temperatur och vikt.
En kväll satt kvar långt efter sjukhuset stängde för att vänta på beslutet om familjen till den svårt malariasjuka pojken hade råd att ge honom specialistvård och chans att överleva natten – för vilka andra alternativ fanns det? Be till Gud, svarade sjukhuschefen mig.
Jag fick även följa med ut på en outreach vid två tillfällen, där en mobil klinik sattes upp i en kyrka. Sammantaget utförde jag 130 malariatest, fick lära mig använda ett fetoskop av en sjuksköterska som var där då detta finansierades av icke-statliga medel, och träffa en hel del med samma namn som mig där!
Vad värdefullt att jag gjorde den här resan, och vad underbart att PeaceWorks hade ett sådant projekt för mig!
