Argentinaren Diego Montón har suttit med i arbetsgruppen för småbrukardeklarationen, som representant för det internationella småbrukarnätverket La Via Campesina vars latinamerikanska gren Cloc som Latinamerikagrupperna stödjer. Han är glad över att deklarationen efter 17 års malande äntligen röstats igenom.

“Det är viktigt att människor i länder som Sverige förstår deklarationens betydelse”, säger han. “Den är ett instrument för att skydda hela världens landsbygdsbefolkning. Det är människor som i den globala jakten på naturresurser får utstå allvarliga kränkningar. Det är människor som utsätts för starka växtgifter, tvångsförflyttas och som får det allt svårare att leva av sitt jordbruk till följ av privatisering av fröer och en ökad hotbild mot dess ledare.”

Att försvara småbrukares rättigheter är att försvara hela mänsklighetens framtid

Diego menar att deklarationen inte bara är viktig för människor som lever på landsbygden. Eftersom 75 procent av maten vi äter produceras av småskaliga jordbrukare är “den är fundamental för hela mänsklighetens överlevnad.” Ett uttalande som får stöd från FN:s livsmedelsorgan FAO som har slagit fast att det enda sättet att göra upp med världshungern är att stödja och uppmuntra det småskaliga jordbruket.

Nu vankas nya utmaningar

Med den nya deklarationen har världens landsbygdsbefolkning nu ett verktyg för att mobilisera och skapa en institutionell dialog. Men arbetet för att skydda landsbygdsbefolkningens rättigheter är långt ifrån över. “Utan organisering, kamp och allianser med andra sektorer i samhället kommer inga av dessa rättigheter att konsolideras” säger han.

På internationell nivå inleds arbetet med att institutionalisera deklarationen. Det är ännu oklart vilken roll och kapacitet som La Via Campesina kommer att ha i det fortsatta arbetet med att sprida, övervaka och kontrollera att deklarationen efterlevs. Men för rörelsens del ligger utmaningen nu i att förankra deklarationen i de egna leden så att den ska kunna användas på såväl lokalt, nationellt och globalt. På sikt hoppas Diego att arbetet med deklarationen ska utmynna i en konvention, som till skillnad från deklarationen blir juridiskt bindande.

Ogrundade argument bakom Sveriges nej

Deklarationen är byggd på principen om kollektiva rättigheter, vilket enligt Diego var en av huvudanledningarna till att Sverige röstade emot. Argumenten var att deklarationen skulle kunde komma i konflikt med samernas rättigheter. Argument som Diego menar helt saknar grund då deklarationen är formulerad på ett sätt som gör att den inte hotar befintliga individuella rättigheter eller någon annan deklaration. Han utesluter inte att det kan finnas dolda ekonomiska intressen bakom beslutet:

“Ibland efterlevs alla normer och regler i det egna landet, men förbises utanför landets gränser för att inte kompromissa på lönsamheten. Kanske fanns det ett sådan tryck bakom beslutet”, säger han och fortsätter:

“Det är tydligt att vi måste jobba vidare för att upplysa det svenska folket om betydelsen av detta instrument så att de i sin tur kan sätta press på sina politiker att riva upp sin position och ställa sig bakom deklarationen.”

Om deklaration för småbrukares rättigheter

Deklarationen är ett instrument för att på FN-nivå främja och skydda rättigheter för småbrukare och människor som arbetar på landsbygden. Dessutom är förhoppningarna att deklarationen ska kunna bidra till att synliggöra hot, diskriminering och kränkningar av kollektiva rättigheter som människor som arbetar med småskalig livsmedelsproduktion utsätts för världen över.

Vilka grupper omfattas av deklarationen?

Denna deklaration syftar till att skydda småbrukare och andra som arbetar på landsbygden. Det inbegriper alla människor som arbetar med, eller önskar arbeta med småskaligt jordbruk för självhushållning eller för försäljning. Människor som brukar jorden individuellt, tillsammans med andra eller som samhälle. Den omfattar människor som är beroende av verksamheten för sin överlevnad, men inte nödvändigtvis som enda inkomstkälla. Den omfattar människor som bedriver familjejordbruk, i hemmet eller i andra icke-monetära former av arbetsformer, samt grupper som har ett särskilt behov av och anknytning till sin mark.

Vad är staternas ansvar?

Staterna ska utan dröjsmål genomföra de lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder som krävs för att gradvis kunna garantera de rättigheter i deklarationen som inte omedelbart kan garanteras.

Vilka är deklarationens centrala teman?

• Rätten till småbrukares identitet och erkännandet av dess historiska och nuvarande roll i livsmedelsproduktionen och i skyddet av miljön.
• Matsuveränitet är en förutsättning för att garantera rätten till mat. Liksom rätten att producera och konsumera hälsosam mat och rätten till tillräckligt mycket mat.
• Rätten att spara och byta fröer är en förutsättning för det småskaliga jordbruket. Utan det småskaliga jordbruket  kommer det inte finnas tillräckligt med mat för att försörja världen.
• Rätten till vatten, inte bara tillgången till rent vatten och sanitet, utan även till bevattning. Klimatförändringarna har stor påverkan på världens odlingsbara mark, därför blir tillgången till bevattning allt viktigare för att kunna utveckla det småskaliga jordbruket.
• Rätten till mark och de olika formerna att bruka mark, även kommunitärt och kollektivt ägande. Mekanismer för att hjälpa de miljontals tvångsförflyttade att kunna återvända till landsbygden samt jordbruksreformer och politiska instrument för att försvara territorierna.
• Agroekologi ska erkännas som metod för det småskaliga jordbruket. Resurser och tjänster garanteras samt att det ska finnas förutsättningar att leva ett anständigt liv med intäkter från det småskaliga jordbruket.