Så fick Afghanistan en ny president till sist. De första månaderna vid rodret började bra för Ashraf Ghani. Afghanska medier rapporterade om en president som gjorde nattliga räder vid polisens vägspärrar runt om i Kabul och som besökte sjukhus för att kontrollera att tjänstgörande läkare fanns på plats. I mediernas webbenkäter låg Ghanis popularitet stadigt på 85 procent eller mer. Men nu mals väljarstödet sakta ned, framför allt när befolkningen upplever att säkerheten i princip är obefintlig.
Under november månad slogs afghansk polis och militär bokstavligen för sina liv ute i provinserna, och i Kabul intensifierades attackerna med självmordsbombare över hela spektrumet av potentiella mål. I provinser där regeringen inte har kontroll skickar familjer sina söner till Iran för att de inte ska mördas eller tvångsvärvas av lokala krigsherrar, och unga döttrar gifts bort tidigt för att skyddas från kidnappning och våldtäkt.
Det är med andra ord lätt att säga att det håller på att gå helt åt skogen. Men det gör det inte. Ghani har under sina första två månader vid makten lyckats hålla sams med rivalen Abdullah Abdullah, som han ska bilda regering med. Dock såg det riktigt illa ut i somras, så illa att USA:s utrikesminister John Kerry investerade flera dagar i Kabul för att medla, trots att han var mitt i både handelssamtal med Kina och kärnkraftsförhandlingar med Iran. Resultatet av medlingen blev en maktdelning: Ghani som president och Abdullah på en nyinrättad post som chefsminister. Det finstilta lämnades över till Ghani och Abdullah, som gemensamt skulle komma överens om vilka som ska få de åtråvärda ministerposterna. Och där tog det stopp.
I grunden är ministerkonflikten en kamp om resurser. Under valet lovade båda kandidaterna bort inflytelserika ministerposter i utbyte mot röster. På ett personligt plan uppges Ghani och Abdullah ha ett öppet och genuint samarbete, men enligt bedömare är de båda under mycket stor press. Och Ghani ligger sämst till. En afghansk tjänsteman med insyn i förhandlingarna berättar:
”Ghani har stora problem med sina fodringsägare, som kräver en orimligt stor del av kakan. Om någonting positivt ska sägas är det att det i både Ghanis och Abdullahs staber finns en uttalad vilja att komma åt korruptionen. På riktigt”.
I början av december avsatte Ghani alla ministrar i regeringen utom tre. Det som nu ligger på bordet är en unik möjlighet. Samtliga ministrar ska vara nyrekryteringar, obefläckade av korruption och tillsatta utifrån meriter snarare än släktskap. Men en sanningsenlig bedömning av detta kan inte ges förrän efter att namnen på de nya ministrarna har presenterats.
Ghanis bakgrund inom Världsbanken gör att han har en retorik som är tydlig och formulerad på ett språk som västerländska beslutsfattare förstår. Han representerar ett nytt, västorienterat ledarskap. Åren innan presidentvalet var Ghani rådgivare under Karzai och chef för det transitionsarbete som ägde rum när säkerhetsansvaret skulle överföras från Isaf till de afghanska säkerhetsstyrkorna. Det gjorde honom till en uppskattad partner för Isafrepresentanter och diplomater, som gav honom smeknamnet transitionsgeneralen – en handlingskraftig person med förståelse för ”business the Western way”. Ghani ansågs vara bildad, men också ivrig till sättet och med en obehagligt kort stubin. Något som såväl medarbetare som provinsguvernörer drabbats av.
I ett internationellt perspektiv är Ghanis problem att Afghanistan har halkat ned på prioriteringsordningen. Med ett USA och Europa på kollisionskurs med Ryssland har fokus flyttats till Ukraina, Syrien och Irak. På plats 172 av 175 i Transparency Internationals korruptionsindex kämpar Afghanistan i stark motvind och Ghani kan inte förvänta sig några nya pengar utöver de som utlovats under givarmötet i Tokyo 2012. Det finns också tecken på att det utlovade biståndet fram till 2024 kommer att sänkas.
Inför toppmötet i London i december 2014 har Ghani därför använt sig av ett antal symbolhandlingar för att vinna tillbaka västerlänningarnas intresse. Bland annat rev den nytillträdde Ghani upp i utredningen om korruptionsskandalen i Kabul Bank från 2010, där närmare 700 miljoner amerikanska dollar försvann. Straffen för de två fängslade huvudmännen stramades upp, från 5 år till 15. ”Inte tillräckligt hårt” var reaktionen bland många afghaner. Ghani har också låtit Afghanistans presidenthustru ta plats i offentligheten. Han hyllade och tackade sin fru Rula i sitt tal när han hade svurits in som president, vilket gav positivt gensvar i västerländsk media. Det afghanska civilsamhället mötte Rulas offentlighet med optimism, men det fanns också en viss skepsis i afghansk press och i sociala medier.
Text: Magnus Forsberg riskanalytiker och tidigare säkerhetsansvarig för SAK i Afghanistan.
