Det är en het förmiddag i juli i Jerevan, Armeniens huvudstad. Värmen hänger tung över gatorna, luften står still. Det är nu snart ett år sedan den hätska hatkampanjen mot aktivister i Armenien kulminerade, en kampanj där flera av Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisationer och andra feminister och hbtq-aktivister kände motståndet in på bara skinnet.

Upprinnelsen var en jämställdhetslag som antogs i Armenien sommaren 2013. Konservativa krafter smutskastade och hotade aktivister som man anklagade för att förstöra traditionella armeniska värderingar och förespråka homosexualitet.

Anklagas för att förstöra familjen

På översta våningen i ett äldre hus i centrala delen av staden har Women’s Support Center sitt kontor. Organisationen arbetar mot våld mot kvinnor. De driver ett skyddat boende och tillhandahåller juridisk hjälp till våldsutsatta kvinnor. Maro Matosian, en feminist i 50-årsåldern, leder organisationens arbete. I svalkan från en luftkylare berättar hon:

– Vi har mött mycket motstånd, särskilt under förra året när jämställdhetslagen antogs. Vi har drivit två uppmärksammade fall i rätten, där det har varit demonstranter utanför domstolsbyggnaderna som anklagat oss för att förstöra den armeniska familjen.

Häxjakten mot aktivister fortsatte under hösten, men efter årsskiftet är stämningen lite lugnare. Armeniens feminister återhämtar sig, men öppna sår har blivit till ärr som inte läker. Motståndet har inte bara kommit utifrån. Även de som ska vara närmast, den egna familjen, har ibland vänt sig mot dem.

– Jag har nästan ingen kontakt med mina bröder längre. En av dem har inte pratat med mig på ett år. Han sa att jag fick välja mellan Society Without Violence och honom. Men organisationen är inte bara en arbetsplats för mig, den är också mitt liv, säger Anna Nikoghosyan från Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisation Society Without Violence.

Stärkts i sin övertygelse

För Anna Nikoghosyan, liksom för flera andra unga feminister i Armenien, var förra årets hatkampanjer den kraftigaste form av motstånd de mött hittills i sina liv som aktivister. Trots påfrestningar och personliga uppoffringar har de snarast stärkts i sina övertygelser.

– Jag har blivit mer radikal. Ju mer motstånd, desto mer ser jag behovet av det jag gör. Mina värderingar har stärkts, reflekterar Olya Azatyan, som arbetar på den brittiska ambassaden och är aktivist på fritiden.

På Jerevans statliga universitet, på Center for Gender and Leadership studies, arbetar Siran Hovhannisyan med kommunikation och PR. På fritiden är hon aktiv som volontär i Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisation Women’s Resource Center och i hbtq-organisationen PINK Armenia. Det lilla centret, som bland annat stöttas av Arizonas statliga universitet, huserar i ett rum i den stora universitetsbyggnaden med fakulteten för radiofysik som närmsta granne.

Hånas av kollegor

Att arbeta med genusforskning i Armenien har inte någonsin varit lätt, ett marginaliserat ämne som bespottas och hånas av kollegor från andra ämnesområden. Det har inte blivit enklare efter förra årets hatkampanj, där ordet genus (gender) likställdes med homosexualitet av opponenterna.

– Det är tufft här, vi känner inte mycket stöd. Som tur är har jag mycket stöd hemifrån för den jag är och vad jag står för. Min pappa har alltid stöttat oss tre systrar. Han har sagt till oss att ta för oss och kämpa. Jag känner att jag är lyckligt lottad på så vis. Att jag slipper ta fighten i familjen.

Det organiserade motståndet från bland annat Pan-armeniska familjekommittén väckte gehör hos många armenier. Att bli hånad för att man arbetar med genusforskning av sina kollegor på universitet eller att bli bespottad på gatan för att man har en tatuering är vardagsmat för feminister i Armenien. Siran Hovhannisyan ser en paradox:

– Feminister kämpar för allas lika värde, för hela samhället, och inte bara för sig själva. Men resten av befolkningen ser inte detta eller vill inte se det på grund av sina förutfattade meningar och begränsningar.

Tänka kritiskt

Över en kopp espresso drömmer Anna Shahnazaryan, aktivist och feminist, om ett mer självkritiskt samhälle där människor lär sig att tänka kritiskt från unga år.

– Vårt samhälle kan förändras, det behöver inte nödvändigtvis vara så fast och icke-flexibelt. Att vara konservativ är något som detta samhälle lagt på sig själv att vara. Men det finns ett skäl och man måste gå till barndomen för att se dem. Som flicka uppfostras du på ett sätt, och det är inte självvalt utan läggs på dig utifrån. Därför sitter det så djupt.

Feministernas kamp fortsätter och många lyfter skolans roll i att fostra könsroller och stereotyper som ett stort problem. Gohar Shahnazaryan, en av ledarna och grundarna av Women’s Resource Center, funderar kring vad som skulle kunna förändra det armeniska samhället:

– Ett radikalt sätt att förändra vårt samhälle vore att ändra undervisningen, från förskolan och uppåt. Då kanske vi ser en förändring om 50 år.

Annika Karlsson, regionchef (tjl) Södra Kaukasien och Sydasien Kvinna till Kvinna