Ungefär tvåhundra år sedan hade änkan bränts på bål under mannens begravning så att hon kan följa honom även efter detta liv. För inte mer än tio år sedan var alla änkor klädda i vita saris, utan smycken och utan den röda bindin i pannan. Änkorna jag och Jonna mött de senaste dagarna bär färgglada saris, guldiga bangles och det var längesedan någon tvingades bli bränd till döds. En av kvinnorna vi träffade, Lakshmi, berättar om några av de svårigheter som ännu finns kvar:

– Vi blir sällan inbjudna på bröllop och andra fester, jag fick exempelvis inte komma när min dotter gifte sig. Lakshmi berättar om byborna som pratar illa om änkor bakom deras ryggar, om samtalen som tystnar när hon närmar sig.

– Jag blir arg av hur människor beter sig mot mig, men det finns inget jag kan göra, säger Muthukannu.

Hon är en av de andra änkorna vi talat med. Precis som många andra kvinnor flyttade hon efter bröllopet hem till sin make och hans familj, ibland flera timmar bort från sin hemort. Om maken sedan dör är det inte ovanligt att frun ses som en ekonomisk börda av svärfamiljen. Några verkliga rättigheter till hemmet hon levt i som gift finns oftast inte utan äganderätten ligger hos den döde makens familj.

Meena, ytterligare en änka, försöker själv få äganderätten till det hem hon levt i de senaste decennierna. Det, tillsammans med den mark hon lever av, tillhör idag hennes svärbror som enbart besöker huset någon gång per år. Han har dock möjlighet att ge bort eller sälja huset hemmet om han så önkar vilket sätter Meena i en osäker situation. En del fruar tvingas flytta när hennes make dör. Förhoppningsvis har de då sitt föräldrahem eller annan familjemedlem att få bo hos. Ibland upplevs de dock som en börda även för den egna familjen och tvingas finna en annan bostadslösning.

En ny make kan tyckas vara en lösning på åtminstone bostadsproblematiken men änkan Angurani, som själv inte gift om sig, känner inte heller till någon annan som gjort det. Istället beskriver hon en egen affärsverksamhet som lösningen för änkor att bli oberoende och få respekt.

Det är en av anledningarna till att änkorna vi talat med valt att ingå i Valiyampattis självhjälps grupp (self-help group, SHG) för just änkor. Med möten en gång i månaden får kvinnorna en möjlighet att öppna sig, diskutera problem, utbyta ideér och livsöden.

SHG är ett internationellt fenomen och via gruppen kan medlemmarna ta lån med fördelaktig ränta där gruppen fungerar som en säkerhet gentemot banken. De kan också ta snabba smålån från den gemensamma besparingspotten. Gruppen är således en oerhörd tillgång för människor med lite kapital och små möjligheter att få individuella lån från banken.

Lakshmi, Meena, Muthkannu och Angurani har alla fått lån via sin SHG. Några har valt att ge utbildning till sina barn, andra har byggt ett hus till sig själva och en del har köpt kor för att via mjölkförsörjning generera en egen inkomst. I framtiden planerar de alla att ta fler lån via gruppen för att förändra sin vardag, öka sitt oberoende och stärka sin ekonomi.

Anna Ioanno
Praktikant Framtidsjorden