Visste du att vissa former av våld mot barn inte är straffbara i Sverige idag? Det är en av de politiska frågor UNICEF Sverige särskilt valt att fokusera på i vårt valmanifest, inför valet på söndag.
När politiker pratar våld mot barn i valrörelsen handlar det oftast om hedersvåld, barnäktenskap eller hur man ska ta krafttag mot otryggheten på offentliga platser. Det är självklart bra eftersom barns rättigheter kraftigt åsidosätts där.
Det finns dock många barn som lever med våld i hemmet och i sin vardag. I vårt valmanifest har vi valt att sätta ljuset på dem, då deras rättigheter inte tillräckligt uppmärksammas. UNICEF Sverige anser att alla former av våld mot barn ska förbjudas och vara straffbara enligt lag.
Sverige var först i världen med att införa antiagalagstiftning och har en skyldighet enligt barnkonventionen att skydda barn från alla former av våld. Samtidigt uppger 36 procent av barnen i Sverige att de utsätts för våld i hemmet.
Våld förknippas ofta med fysisk eller avsiktlig skada, men det finns olika former av våld och idag vet vi att andra former är minst lika skadliga som det fysiska våldet. Exempel på andra former av våld är psykiskt våld, vanvård eller försumlig behandling.
Psykiskt våld kan till exempel handla om att vid upprepade tillfällen säga till barn att de är värdelösa eller oälskade, skrämma eller hota dem, strunta i dem, förolämpa eller isolera dem under förnedrande förhållanden. Vanvård kan till exempel handla om att ett barn inte får tillräckligt med mat, blir nekad sjukvård eller husrum. Det kan också handla om att ett barn inte får emotionellt stöd och kärlek av de personer som ska ta hand om barnet. Att leva med våld i familjen är ytterligare en form av psykiskt våld.
Barn som utsätts för våld i hemmet har en mycket svag rättslig ställning och de har svårt att komma tills tals och hävda sina rättigheter. Idag är nämligen inte alla former av våld mot barn straffbara.
I Sverige är det sedan 1979 förbjudet enligt lag att slå sina barn i uppfostringssyfte. Det innebär att föräldrar inte får utsätta sina barn för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Den så kallade antiagalagen skapades med syfte att vara normgivande och förändra attityder i samhället kring aga som uppfostringsmetod. Men trots lagstiftningen, och en allmän uppfattning om att våld mot barn ”borde” vara förbjudet, utsätts ett stort antal barn för våld i hemmet.
Ett av problemen är att agaförbudet omfattar fler former av våld än vad de straffrättsliga bestämmelserna för misshandel i brottsbalken gör. Det innebär att vissa former av barnaga, som finns med i agaförbudet, inte räknas som ett brott enligt brottsbalken. Våldet är alltså olagligt men inte straffbart.
Det lagstiftade skyddet för barn som utsätts för våld innefattar enbart de former av våld som ingår i de allmänna straffbestämmelserna, så som misshandel och ofredande. Lagen tar inte tillräcklig hänsyn till att barnet befinner sig i en särskilt utsatt situation och till barnets beroendeställning i förhållande till föräldern. Att barnet dessutom utsätts för våld i det egna hemmet, den miljö som ska vara trygg, är ännu en försvårande omständighet som inte beaktas tillräckligt mycket.
Att utsätta barn för att uppleva eller bevittna våld i hemmet är heller inte ett särskilt brott i svensk lag, trots att forskning visar att bevittnande av våld kan vara minst lika plågsamt och leda till minst lika allvarliga konsekvenser för barnet.
UNICEF Sverige kräver:
- Att alla former av våld mot barn ska vara straffbara, även psykiskt våld.
- Att misshandel mot barn blir ett särskilt brott, och att en bestämmelse om det införs i brottsbalken.
- Att det införs en tydlig lagreglering för hur polis, socialtjänst och rättsväsende ska samverka i ärenden som rör barn som utsätts för våld i hemmet.
Barns rättigheter har inte någon partipolitisk tillhörighet eller särskild politisk färg. Barns rättigheter är mänskliga rättigheter som ska efterlevas och prioriteras av samtliga politiker och andra beslutsfattare.
