EU kommer inte att nå sitt eget mål om att bidra med 0,7 procent av unionens BNI till bistånd 2015. Det visar årets AidWatch-rapport som presenteras i dag.
Rapporten sammanställer statistik för 2013 och gör prognoser för framtiden. Enligt rapporten uppgick EU:s totala bistånd till 0,43 procent 2013. Samtidigt väntas 41 miljarder euro skilja mellan mål och utfall för 2015. Sverige var ett av de länder som 2013 urholkade sitt bistånd mest.
Rapporten visar också att:
Endast fyra länder nådde sina biståndsmål 2013: Danmark, Sverige. Luxemburg och Storbritannien. Bulgarien, Italien, Lettland och Estland ökade biståndet medan neddragningar gjordes i bl.a. Frankrike, Nederländerna, Belgien, Portugal, Cypern, och Grekland.
Sverige uppnådde sitt biståndsmål 2013 – men 12 procent gick till migration, en andel som i höstens budgetproposition föreslogs ökas till 21 procent 2015. Sverige är det EU-land som tog mest medel från bistånd till migration 2013. Om man räknar bort migrationskostnaderna var andelen av Sveriges BNI som gick till bistånd 0,9 procent 2013.
Den negativa trenden av urholkningen av biståndet fortsätter (där biståndet stannar i givarländerna, eller inte bidrar till utveckling). Bland annat är det vanligt att flyktingmottagning, studentkostnader, skuldavskrivningar, räntor på lån, bundet bistånd och klimatfinansiering redovisas som bistånd. Urholkningen av biståndet beräknades uppgå till 5,2 miljarder euro under 2013, vilket minskade andelen genuint bistånd från EU till 0,38 procent av BNI.
Uppmaningar till den svenska regeringen
I samband med lanseringen har svenska organisationer som ingår i AidWatch-nätverket formulerat elva biståndsutmaningar till den svenska regeringen kring biståndspolitiken. Bland annat uppmanar organisationerna regeringen att sluta urholka biståndet och att Sverige, som ofta ses som ett föregångsland inom biståndet och får beröm bland annat för transparens och arbete med jämställdhet inom biståndet i rapporten, måste verka inom EU för att andra medlemsstater uppfyller sina åtaganden.
Om definitionen av biståndet och urholkning
Bistånd definieras av OECD DAC som “flöden till länder och territorier på DAC:s lista över mottagarländer och multilaterala institutioner som kanaliseras genom den offentliga sektorn inklusive statliga och lokala regeringar, eller av deras verkställande myndigheter; och de transaktioner som
- har som huvudsyfte att leda till ekonomisk utveckling och välstånd och
- är förmånliga till sin karaktär vilket innebär en gåvoandel på minst 25 procent.”
Definitionen har sedan den tillkom kompletterats med poster som enligt OECD DAC är godkända att inkludera i biståndet. AidWatch anser dock att flera av dessa inte innebär en reell överföring av medel till utvecklingsländer.
Enligt AidWatch bör student- och flyktingkostnader i givarländer, skuldavskrivningar, bundet bistånd och räntor på lån inte räknas som bistånd.
Åtagandet om att avsätta 0,7 procent av BNI till bistånd gjordes av givarländer första gången i en FN-resolution 1970, och har därefter upprepats vid flera tillfällen, inte minst vid konferensen om utvecklingsfinansiering i Monterrey 2002. EU antog år 2005 målet om att gemensamt nå 0,7 procent till 2015.
