Ett talesätt i Afghanistan säger att landet aldrig uppnår en fullständig seger, utan möjligen bara nästan. Det ligger alltid en tunn månstrimma mellan fiasko och succé. Så är känslan idag när Afghanistan fick en ny president. Dock gläds de flesta afghaner åt att det äntligen finns ett ledarskap och att den afghanska vagnen kan börja röra sig framåt. Och nu får Afghanistan en kristen ”First Lady”.

-  Jag är så trött på alltihop. Jag vill bara få en regering som kan få landet på fötter igen. Det spelar ingen roll vem, berättade en av mina afghanska vänner och jag tror hans attityd är representativ.

De flesta afghaner har inte brytt sig så mycket om det dolda politiska spelet. Som alla andra folk, talar man mest om trygghet, säkerhet, jobb och att kunna skicka sina barn till skolan.

Nye presidenten Ghani har enorma utmaningar. Arbetslösheten ligger på 40-50 procent, i veckan ställde staten in utbetalningar av löner och kriminaliteten ökar starkt. Och så har vi ju talibanerna och andra motståndsgrupper…

Valet den 5 april var en succé. Folk köade i timmar i ösregn för att rösta och valdeltagande låg på omkring 60 procent, i nivå med svenska EU-valet och högre än i USA. För kvinnor var siffran häpnadsväckande och imponerande 40 procent. Engagemanget sågs som en knäpp på näsan på talibanerna och att afghanerna vill ha en demokratisk utveckling.

I den första valomgången fick Abdullah flest röster, men efter den andra valomgången framstod Ghani som segrare och nu hopade sig de mörka molnen. Abdullah vägrade acceptera resultatet på grund av påstått valfusk och de var faktiskt risk för inbördeskrig under någon dag, tills FN och USA lyckades medla fram lösningen med omräkning av alla röster och bildandet av en enhetsregering.

Sedan juli har det varit en jobbig process. Det var ständiga bråk och dispyter om hur omräkningen gick till, kom ut i offentligheten nästan dagligen. Mycket i landet stannade av. Investeringar sköts upp, handel och affärer stagnerade. Ett tecken var att många byggnadsarbetare blev arbetslösa. Inte precis vad som behövdes i ett land som Afghanistan.

Själv passerade jag Valkommissionens högkvarter varje dag på väg till SAKs huvudkontor i Kabul. Kommissionen ligger bara några hundra meter bort och vi ser antennerna från kontoret. Vägen utanför var hårdbevakad, delvis avspärrad och man kunde nästan ta på spänningen.

Om vi tycker att situationen varit rörig efter svenska valet, med många turer inför regeringsbildandet, är det inget jämfört med Afghanistan. Så sent som den 8 september förklarade Abdullah med buller och bång i ett TV-tal att han är Afghanistans laglige president och att valfusket har fortsatt under omräkningen.

Sedan dess har intensiva förhandlingar pågått bakom kulisserna tills den 21 september då den politiska lösningen med Ghani som president och Abdullah som ”premiärminister” presenterades. Något officiellt valresultat presenterades aldrig men uppgifter säger att Ghani fick 55 och Abdullah 45 procent. Det var nästan identiskt med det tidigare resultatet, trots att många röster förklarats ogiltiga.

Många afghaner var oerhört besvikna. Upplevelsen att det inte spelade någon roll att de röstat och på vem, är vanlig. Nya koalitioner och överenskommelser bakom fördragna gardiner har avgjort framtiden.

- Jag kommer nog inte rösta igen, säger min afghanske vän. Varför ska jag riskera livet på valdagen, när det ändå är annat som avgör?

Hur kommer det nu att gå för den nya enhetsregeringen?

Det återstår att se. Positivt är att det äntligen finns en regering och att etniska och andra konflikter kan mildras. Faktiskt råder utåt sett inga stora sakpolitiska skillnader mellan Ghani och Abdullah. Ghani tycks vara mer benägen att tala med talibanerna och har en starkare profil på ekonomisk utveckling. Men båda är beredda att så snart som möjligt skriva under det viktiga säkerhetsavtalet med USA så snart som möjligt.

Risken är att den breda regeringen blir svag och handlingsförlamad. Gamla konflikter mellan lägren finns kvar och flyttar in i regeringsarbetet. Dessutom är det inte exakt helt klargjort vad rollen är för den nye ”Chief Executive”, alltså Abdullahs nya post. Det beskrivs väldigt översiktligt i avtalet men tydligen kommer Abdullah att leda det dagliga arbetet i regeringen och rapportera till Ghani på regeringssammanträdena.

Erfarenheterna från enhetsregeringar i andra länder är dålig.

Abdullah förknippas med kampen mot Sovjet och talibanerna och var en stark part i inbördeskriget. Ghani befann sig utomlands under nästan hela den tiden för utbildning och arbete för bland annat Världsbanken. Det är till fördel och nackdel – för båda.

Ett mycket intressant faktum är att Afghanistan nu får en kristen ”First Lady”. Ghani gifte sig med Rula från Libanon under sin tid utomlands. Rula har tagit del i valkampanjen och ofta visats upp vid sidan av Ghani. Hon har till och med hållit egna tal.

Anders Rosén.