Union to Union firar 40 år och organisationen är lika viktig idag, som 1977. Och skälen till att det fackliga, internationella arbete behövs är många:

• för att det finns fler än 20 miljoner slavarbetare
• för att kvinnor diskrimineras på sina arbetsplatser runt om i världen
• för att lagar hårdnar och utrymmet att organisera sig krymper på många håll
• för att många som är fackligt aktiva fortfarande är det med fara för sitt liv

I Union to Unions arkiv hittar vi en text från 1977 som beskriver varför Union to Unions föregångare, LO-TCO Biståndsnämnd, skapades. Dokumentet inleds med: ”Viljan till internationellt samarbete och internationell solidaritet är lika gammal inom fackföreningsrörelsen som rörelsen själv”.

När allt fler länder blev självständiga började den världsomfattande organisationen Fria Fackföreningsinternationalen och yrkessekretariaten organisera fackligt biståndsarbete. De koloniala systemen hade tidigare gjorde det omöjligt att bedriva facklig verksamhet i stora delar av världen.

Initiativ av LO och TCO

Till en början kom de ekonomiska medlen uteslutande från fackliga medlemmar genom tillexempel solidaritetsfonder. Men i Sverige ökade biståndsbudgeten och 1970 tog LO och TCO kontakt med biståndsorganet Sida, för att undersöka möjligheten att få bidrag också till fackligt utbildningsverksamhet i länder med utbredd fattigdom.

Ett samarbete inleddes och till en början godkände Sida projekt för projekt. 1975 fick LO och TCO ett administrativt bidrag för att smidigare hantera handläggningen av projekten, och i samband med det bildades ett gemensamt sekretariat för biståndsfrågor.

1977 tilldelades sekretariatet för första gången ett ramanslag, och i och med detta bildades LO-TCO Biståndsnämnd. Nu kunde utbildningsprojekten planeras mer långsiktigt och hela handläggningskedjan hanteras under LO/TCO:s behörighet. Det blev därmed också möjligt att utöka det fackliga utvecklingssamarbetet, i form av fler och mer omfattande projekt, som kunde löpa under längre perioder.

"Fackligt arbete en hörnsten"

Christer Wälivaara var kanslichef på LO-TCO Biståndsnämnd från 2009 till och med 2013. Han berättar att organisationen, i en tid när även biståndet konkurrensutsattes allt mer, under en tid fick allt mindre ramanslag, men att de lyckades vända trenden:

- Vi lyckades vässa våra argument, ge bättre exempel på verksamheten och tydligare beskriva varför det är viktigt att bygga och stärka fackföreningar globalt, att fackligt arbete är en hörnsten för en hållbar och inkluderande tillväxt. Det resulterade i att vi för perioden 2014-2016 fick ett ökat anslag.

Många saker som gällde vid organisationens start är fortfarande centrala, inte minst vikten av att fackliga organisationer själva definierar och prioriterar hur den fackliga verksamheten bäst bedrivs. Redan från början såg förbunden också vinsten av att kommunicera den fackliga internationella verksamheten till medlemmarna i Sverige, och att det internationella arbetet är en naturlig del av den ordinarie verksamheten.

Saco medlem från 2015

2014 tillträdde Kristina Henschen som kanslichef, strax därefter påbörjades ett omfattande stadgearbete för att även Saco skulle kunna gå med:

- Att hela den svenska fackföreningsrörelsen samlades, och att LO-TCO Biståndsnämnd blev Union to Union 2015 är stort, säger Kristina Henschen, och fortsätter:

- Vi ser hela tiden områden där det fackliga internationella arbetet är viktigt. Den informella ekonomin växer, arbetslösheten ökar och antalet migrantarbetare med oskäliga arbetsvillkor blir allt fler. Vi, den samlade fackliga rörelsen, tar gemensamt ansvar och skapar tillsammans förutsättningar för bättre livsvillkor för människor runt om i världen.

Hälsningar från Union to Union's samarbetspartner runt om i världen.